Läser deklarationen om framtida innehåll i gårdagens bloggpost. Lät det inte lite lätt pretto det där? Fråntar jag mig själv rätten att blogga om sommarens EM-slutspel, en trevlig pubkväll eller bara drämma in något allmänt nonsens åt one-linerhållet när jag råkar känna för det? Det vore ju dumt, Låt oss säga att den här bloggen tänker sig att vara seriös i första hand, men inte bangar för en och annan utflykt till mer lättsamma eller rentav fåniga saker.

Nu är jag inte dummare än att jag inser att en blogg utan klar profil eller tema har sina problem. Hur skapar man en känsla av helhet och sammanhang i bloggen - nånting jag tror attraherar de flesta som läser bloggar. Även om jag personligen är ointresserad av saker som "Jossans träningsblogg", "Stinas kakrecept och kakbilder" eller "Min väg mot 65 kg", så kan jag förstå att de får sina trogna läsare som återkommer för att se vad vågen stannade på idag, Stinas senaste kakbak eller Jossans... ja vi kanske inte ska fördjupa oss i orsaken till att unga, vältrimmade tjejers mer eller mindre gravt särskrivna och felstavade men väl fotospäckade "träningsbloggar" ofta har stoora läsarskaror. Det hade de åtminstone när jag bloggade om Scrabble på Metrobloggen. Jag gick vid något tillfälle igenom de bloggar som låg på topp-10 i antal läsare, för att se om jag kunde lära mig något av dem. Men jag blev mest bara nedslagen. Hur kunde så många människor ägna sig åt att läsa dessa illa skrivna och allmänt tanketomma alster som till 90% handlade om vad man hade kört för träningspass under dagen, fika med kompisarna och mys med pojkvännen.

Ska man vara helt ärlig så finns det ju också mer jordnära orsaker till att jag inte kan ha en träningsblogg. Det finns inte tillräckligt mycket att skriva om, eftersom jag befinner mig ett antal mil från den disciplin som Jossan och hennes gelikar faktiskt upprätthåller på träningsfronten. Jag tränar... men det blir oregelbundet och lite så där - ska vi säga "trekvartshjärtat"? Så tänker jag naturligtvis också på att jag ska träna mer "sen". Detta "sen" och vilken roll det spelar i mitt och många andras liv, vore nog värt en alldeles egen bloggpost. Sen nån gång :-)

Bland mina "sen" just nu finns idén att jag när våren och ett mer behagligt väder kommer ska börja gå till jobbet. Det är en nätt liten promenad på runt 6 km och även om jag fortfarande håller en hög marschfart så tar det uppemot en timme. Problemet är att denna timme skulle kunna tillbringas i sängen och därför har liknande tankar tidigare alltid stannat vid just tankar. Kudden och täcket är aldrig så sköna som en tidig morgon när det fortfarande finns liiite tid kvar innan man MÅSTE gå upp för att hinna till jobbt i nån slags anständig tid.

Ser man på - nu ropas det att maten är klar och jag har fyllt en post med ett innehåll som vare sig känns filosofiskt, dagsaktuellt eller behandlade något av mina mer seriösa intressen. Helt enkelt bara en något mer ordrik (och förhoppningsvis mer språkriktig) variant av "Jossans träningsblogg". Dock utan mysrapport eller foton av mig i inte alltför lössittande träningskläder. Det skålar vi på. I vatten, jag försöker ju vara lite nyttig nuförtiden.