Jag förstår inte varför du envisas med att ta hit en massa kvinnor som ska hjälpa mig. Jag behöver ingen hjälp. Jag klarar mig alldeles utmärkt själv här i min egen lägenhet där jag har bott trettio år, tack så mycket.

En scen i inledningen av filmen ”The father” med Anthony Hopkins i huvudrollen. Och nog verkar det alldeles i början som att det skulle kunna vara som han säger. Men steg för steg blottlägger filmen det verkliga förhållandet. Som är väldigt långt från den verklighet som Hopkins rollfigur själv upplever.

Den åldrade fadern i filmen försvinner allt längre in i demensens dimmor. Förtvivlat försöker han hålla fast vid sin bild av verkligheten och av sig själv: Den intelligente och – förstår man – en gång charmerande och framgångsrike mannen. Alla tecken på att det inte längre förhåller sig så söker han förtränga så långt det bara går. Hans hjärna söker efter rationella förklaringar till den alltmer obegripliga verklighet han upplever. Förklaringar som också tillåter ett fasthållande vid självbilden. Är hans klocka försvunnen? Det måste vara någon som stulit den. Varför påstår hans dotter att han inte klarar sig själv längre? Det är nog för att hon vill åt hans attraktiva lägenhet.

Demens och andra sjukdomar och skador i hjärnan skapar ofta såna här reaktioner. Neurologen Oliver Sacks beskriver i en av sina böcker ett fall med en man som fått sitt närminne nästan helt utraderat. I ett desperat försök att få grepp om sin förvirrade verklighet ägnar han sig åt ett nästan konstant fabulerande som går ut på han träffar kunder och bekanta i sin mataffär. I själva verket befinner han sig på ett långvårdssjukhus, omgiven av personal och andra patienter. Endast i korta stunder kan han göras delvis medveten om verkligheten.

Det som händer i den sjuka eller skadade hjärnan är inte väsensskilt från hur den friska och oskadade fungerar. Vi söker alla efter sammanhang och logik i verkligheten omkring oss. Vi vill alla att den ska stämma med vår bild av hur den är beskaffad och – inte minst – med berättelsen om oss själva. Vem är jag? Vad utmärker mig som person?

När verkligheten inte ser ut att göra det får vi problem. Ibland stora problem.

Den psykologiska termen för det här är kognitiv dissonans. Den hänger som vi ska se ihop med andra mekanismer i vårt tänkande och kan ibland leda till vad som för en utomstående iakttagare framstår som ett bisarrt, närmast obegriplig förnekande av uppenbara fakta.

År 1914 ökade förväntan och bävan hos hundratusentals medlemmar i Jehovas vittnen. I oktober skulle människans styre över Jorden upphöra, Jesus skulle återvända och ”tusenårsriket” upprättas. De särskilt utvalda 144 000 skulle stiga upp till himlen. Mannen bakom rörelsen, Charles Taze Russel, hade kommit fram till allt detta i sina studier av Bibeln och andra skrifter. Förutsägelsen var reservationslös. Som Russel själv formulerade saken:

An established truth that the final end of the kingdoms of this world, and the full establishment of the Kingdom of God, will be accomplished at the end of A.D 1914”.

Och medlemmarna trodde honom. Vissa medlemmar sa upp sig från sina arbeten och gav bort nästan allt de ägde.

Men 1914 inte blev starten på Jesus återkomst. I stället blev det ett världskrig. Så vad hände? Upplöstes Jehovas vittnen när medlemmarna insåg att deras ledare pratat i nattmössan? Nej. De flesta accepterade Russels bleklagda bortförklaringar och inväntade i stället första halvåret 1915 som var hans nya tidsangivelse. Och sen 1918. Och sen 1925. Utan någon undergång eller Jesu återkomst. Och så har det fortsatt. Ändå har JV miljontals medlemmar över hela världen idag.

Hur kände sig anhängarna när det inte kom någon Jesus för att skapa en ny, paradisisk jord? En hel del besvikelse kan vi utgå från. Förmodligen också ilska hos många. Och förvirring. Här hade de gått i åratal med en stark inre bild av vad som skulle hända. Och så händer det inte. Kognitiv dissonans uppstår. Verkligheten stämmer inte med hur de trott att den skulle se ut.

Kognitiv dissonans är inte ett tillstånd våra hjärnor tycker om att vara i. Så hur hanterar vi det när det uppstår?

1)      Vi kan anpassa vår världsbild efter den nya informationen.

2)      Vi kan förtränga hela saken och tänka på något annat i stället – vi försöker alltså låtsas som att motsättningen inte existerar

3)      Vi kan konstruera (bort)förklaringar som tillåter oss att ha vår gamla världsbild i princip intakt trots den nya informationen.

De flesta medlemmarna i Jehovas vittnen valde alternativ 3. Förmodligen genom att helt enkelt köpa det de fick höra från organisationens ledare. Trots att det rent logiskt var ren bullshit. Men varför gjorde de det?

Vi hoppar framåt drygt 100 år i tiden. Presidentval i USA 2020. Donald Trump har varit nederlagstippad hela året efter att ha legat efter i stort sett i alla opinionsmätningar. Men till en början ser det inte så dåligt ut när rösterna börjar räknas. Trump kommer att vinna viktiga Florida. Och han leder i flera andra viktiga s.k swing states. Eftersom Trump är Trump utropar han sig till segrare. Men analytiker har en annan bild och redan på morgonen dagen efter säger hans utmanare Joe Biden försiktigt: ”It looks good”. Biden vet att rösträkningen i de avgörande staterna ger en falsk bild i början. De mindre valkretsarna ute på landsbygden är klara först. Det är Trumpland, så självklart leder han där. Men när storstädernas resultat börjar ticka in äts Trumps försprång in bit för bit. Biden övertar ledningen och vinner alla swing knappt men klart. Totalt får Biden över sju miljoner röster mer än den sittande presidenten.

Den här verkligheten kan inte Donald Trump acceptera. Hans narcissistiska självbild, hans syn på sig själv som ständig segrare och på förlorare som misslyckade tillåter inte det. Det måste helt enkelt handla om valfusk. Ett valfusk av gigantiska proportioner. Snart har han övertygat sig själv och miljontals andra att han i själva verket är den överlägsne segraren. ”We won big!” Trots att ingen har kunnat presentera ett enda riktigt bevis för att valfusk som haft någon som helst inverkan på resultatet har ägt rum.

Kan man tänka sig ett tydligare exempel på den enorma, destruktiva kraft som kan ligga i ett kollektivt förnekande av en verklighet man inte gillar? 

Två exempel på hur kognitiv dissonans vid en enda händelse eller ett enda skeende kan påverka mängder av människor. Det finns så klart många fler. Under krigets sista år levde Adolf Hitler i en alltmer tilltagande förnekelse av verkligheten. Inte så att han ifrågasatte sanningshalten i de alltmer dystra rapporter som kom in från de olika fronterna. Men han vägrade att dra den enda rimliga slutsatsen av dem: Att Tyskland höll på att förlora. Det stämde väldigt dåligt med hans övertygelse om sin historiska mission att upprätta ett Stortyskland som skulle bestå i tusen år eller mer. Så han förlorade sig i alltmer verklighetsfrämmande fantasier om stora motoffensiver och supervapen som skulle vända krigslyckan.

De flesta fall av kognitiv dissonans rör dock vanliga människor. Personer som hamnar i situationer där fakta pekar mot obekväma eller rentav direkt otrevliga slutsatser. Det måste inte ens handla om den yttre verkligheten, ibland kan det bara handla om självbilden.

Anta att du får någon form av problem som kräver kontakt med något företags kundtjänst. Men du får inte den hjälp du behöver. Kanske slussas du runt mellan olika funktioner. Frustrationen ökar och till slut kokar det över: Du börjar skrika och skäller ut personen du pratar med – en helt vanlig medarbetare – efter noter.

Efter samtalet, när du lugnat dig lite, börjar ett dåligt samvete gnaga. Du som tycker det är viktigt att uppträda artigt och vänligt mot andra människor, hur kunde du skälla och gorma så där? Mot en person som inte personligen kunde rå för de problem du råkat ut för.

Ett väldigt mänskligt sätt att hantera den här typen av inre konflikt och dissonans mellan självbild och uppträdande är att börja leta efter försvar. Hade inte den där typen du talade med en näbbig, ja överlägsen ton? Tog inget ansvar? Försökte inte hjälpa dig på allvar?

Poängen här är inte om det kan anses ligga något i ditt självförsvar. Utan att du hanterade den dissonans som uppstod i dig när självbilden och ditt faktiska uppträdande krockade genom att försöka intala dig själv att det inte förelåg någon krock egentligen. Ingen dissonans. Du bröt inte alls mot dina egna uppställda beteenderegler.

Vad händer då när det är själva verkligheten som inte verkar stämma med vad vi tror och vill? När chefen får riktigt dåliga omdömen både av sina egna medarbetare och den egna chefen? När det där caféet man tog över för snart ett år sen gick med förlust ännu en månad, checkkrediten är fylld och ens mamma säger att hon inte kan låta ut mer pengar. När mannen man blivit så förälskad i börjar visa tecken på både missbruksproblem och allvarlig opålitlighet. Vem annars kan ha tagit de femtusen kronorna i burken högst upp i köksskåpet?

Forskningen har svar: Inte bara väldigt naiva personer skakar av sig så här allvarliga signaler om att något är riktigt fel. Inte så få av alla som tydligt hör varningsklockor ringa när någon beskriver den här typen av situationer är förbluffande skickliga på att trolla fram bortförklaringar när det är vi själva som är chefen, caféföreståndaren eller den förälskade kvinnan/mannen.

Jag lyssnade för ett tag sen på ett poddavsnitt om en medelålders kvinna som råkat ut för en internetbedragare på en kontaktsajt. Hon var välutbildad och rationell, men bedragaren visste hur han skulle trycka på de rätta knapparna. Snart var hon väldigt förälskad i honom och blind för tecknen på att något inte var som det skulle. När hennes närmaste vänner försökte göra henne medveten om faran reagerade hon med avståndstagande. Mot vännerna.

Det hela snurrade vidare på det vanliga sättet och trots att det uppstod tvivel några gånger hanterade hon den tillfälliga kognitiva dissonansen varje gång genom att köpa både sina egna och bedragarens bortförklaringar. Tills bubblan slutligen brast som den till slut måste göra.

Denna kvinna var som sagt klarsynt och intelligent. Hon förstod i efterhand mycket väl vad som hänt med henne. Hon var medveten innan om romansbedragare på internet och vilka som var de vanligaste varningstecknen. Ändå åkte hon dit.

Kognitiv dissonans kan uppstå även i rätt vardagliga situationer, som exemplet med utskällningen av kundtjänstmedarbetaren. Vi bär alla på ett pansar mot omvärlden som består av det som brukar kallas confirmation bias: Vi är mer benägna att ta till oss fakta och göra tolkningar av verkligheten som bekräftar den världsbild vi redan har. Ändå går det inte att undvika att information som hotar vår syn på verkligheten ibland tränger igenom pansaret.  Då kan man i realtid studera människors reaktioner. Processen kan ofta vara mycket snabb. Du ser tecken på oro och obehag hos personen: ”Hm… ja det där låter ju inte så bra”. Så en liten paus och så kommer det: ”Men…” Och så kommer en bortförklaring som man ofta kan märka är påkommen i stunden.  Kvaliteten på argumenten är inte sällan därefter. Men för personen själv fungerar de. Man kan se hur de återvinner sin själsliga jämnvikt medan de pratar.  Ordningen är återställd, obehaglig information bortträngd och den kognitiva dissonans som tillfälligt inföll sig är försvunnen.

Den där personen kan förstås vara du eller jag också.

Vad väljer vi när sanningen är obehaglig? (Medium.com)

Chansen att vi ändå hanterar dissonansen genom att anpassa vår syn på verkligheten minskar ytterligare ju större kostnaden är. Av exemplen ovan borde det stå klart att kostnaderna kan vara stora, rentav enorma både psykologiskt och praktiskt att acceptera och ta till sig viss information som tränger igenom bekräftelsepansaret. Om företagaren medger för sig själv att caféet aldrig kommer att bära sig så är den stora livsdrömmen krossad och kvar finns bara skulder. Ett Jehovas vittne som kommer fram till att rörelsens idéer och förutsägelser inte är sanna vet att den förlorar större delen av sitt sociala nätverk, kanske t.o.m kontakten med sin egen familj om hen hoppar av. När kvinnan i podden erkänner för sig själv att hon är lurad så brister inte bara den kärleksbubbla hon levt i under månader och lämnar en obeskrivlig tomhet efter sig. Hon har också blivit av med en stor del av sina besparingar, för nu förstår hon att mannen aldrig kommer att betala tillbaka något.

Det är inte förvånande att människor som till slut tar in verkligheten kan göra mycket drastiska saker. I extrema fall kan människor försöka ta livet av sig, därför att känslan är att deras liv rasat ihop fullständigt och aldrig kan bli bra igen. Eller så vänder de känslorna utåt. Hitler insåg ändå till slut vart det var på väg. Som hans karaktär säger till generalerna i filmen der Untergang: Der Krieg ist verloren. När Hitler väl nått denna punkt vände han mycket av sin ilska mot det egna folket. Tyskarna skulle få betala för att de inte ansträngt sig tillräckligt. De hade inte bestått provet, de förtjänade nu att få leva i armod. Han beordrade omfattande förstörelse av industrier och infrastruktur i landet.

Förhoppningsvis framstår vårt sätt att hantera kognitiv dissonans som åtminstone lite mer begripligt efter att du tagit dig igenom de här raderna. För det är med det här som många andra fenomen som har med vår perception och kognition att göra: De kan ibland verka bisarra och de orsakar oss människor många problem. Men utifrån hur evolutionen har fått våra hjärnor och våra sinnen att fungera så är det faktiskt inget konstigt med dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska vi eller ska vi inte förbjuda bränning och annat vanhelgande av religiösa symboler? Var drar vi gränsen i så fall för vilka symboler som ska skyddas och var gränsen går för när något ska räknas som vanhelgande?   Sverige har diskuterat det hä...

År 2018 ger författaren, poddaren, programledaren, nöjesjournalisten m.m. Alex Schulman ut romanen ”Bränn alla mina brev”. Boken blir en enorm succé och filmatiseras bara några år senare. Boken handlar om Schulmans morföräldrar: Den på si...

Natten mot den 24 februari 2022. Rysslands president, Vladimir Putin, ger den slutliga ordern. Mängder av ryska militärfordon korsar gränsen mot Ukraina på ett antal olika platser. Robotar skjuts mot flera platser. Framryckande artilleri börjar skjut...

Har vi alla i grunden likadana känslor? Upplever vi glädje, sorg, skam, avundsjuka, stolthet, ilska på samma vis, oberoende på varifrån vi kommer och vilken kulturell kontext som omger oss?   I populärkulturen har svaret på den frågan länge varit...

Välkommen till bloggen Jonesiskts eftervalsanalys. Här hittar du en hel del intressanta uppgifter om hur det röstades i det här valet och jämförelser med tidigare val. Det första avsnittet bygger i huvudsak på SVT:s vallokalundersökning (VALU 2022). ...