Det enkla svaret är: sådär. Inget tydligt bevis för att vi lyckats vända utvecklingen på allvar men att vi vet mer säkert om någon vecka.

I den här bloggposten jämför jag Sverige med fem andra västeuropeiska länder; hur de åtgärder de satt in under hösten har påverkat smittspridningen och hur snabbt resultaten kom. Som vi ska se framträder en ganska klar bild, men det finns ändå skäl att påminna om att alla siffror bör tolkas med viss försiktighet. Länderna kan ha vissa skillnader i sina teststrategier. Det finns också som i alla epidemiska förlopp inslag av slump som avgör hur hårt viruset slår till på olika platser och tider.

Länderna är Frankrike, Portugal, Schweiz, Tyskland och Nederländerna. Några av dem drabbades hårt av viruset i våras, andra klarade sig betydligt bättre. Alla diagram visar genomsnittligt nya antal smittfall per miljon invånare under en sjudagarsperiod bakåt. Lodräta linjer på tidsskalan markerar när nya restriktioner sattes in i landet. Ett av dem - Frankrike - beskrivs lite mer ingående och de övriga mer summariskt

Frankrike

Under oktober sattes först lokala åtgärder in i de hårdast drabbade regionerna med bl.a nattliga utegångsförbud. Dessa gav dock inte önskad effekt, smittökningen fortsatte brant uppåt. Den 26:e oktober noterades för första gången över 50 000 nya smittade på en enda dag. Då reagerade regeringen på allvar. Ett par dar senare tillkännagav premiärminister Macron de nya restriktioner som utarbetats i samverkan med landets regionala styren (tidpunkten markerad med en lodrät röd linje i grafen)   :

-          Stängning av barer, restauranger och caféer (utom för take away)

-          Stängning av många affärer

-          Distansarbete så långt det är möjligt

-          Stanna hemma utom för arbete, träning eller handla

-          Dokument som visar skäl till att man rör sig ute

-          Nattligt utegångsförbud (vissa platser)

-          Gym, sportanläggningar och simhallar stängda

Smittkurvan peakade 9 dagar senare och har sedan dess vänt brant neråt, en utveckling som är ganska likartad den som setts i grannlandet Belgien. Nu är man nere på ungefär samma nivå som i mitten av september.  Dödstalen släpar tyvärr efter i vanlig ordning och har legat på i snitt drygt 500 om dagen de senaste tre veckorna: Tio gånger snittet från mitten av september.

Frankrike börjar nu lätta på restriktionerna.

Övriga länder:

Nederländerna

Tyskland

Schweiz

Portugal

Som läsaren själv kan se finns det både likheter och skillnader mellan graferna. Smittspridningen har tagit fart vid lite olika tillfällen. Respektive land har reagerat olika snabbt med att sätta in motåtgärder. Men efter att motåtgärder satts in har smittkurvan peakat inom 10-14 dagar och sen vänt neråt. För Portugal och Schweiz är trenden fortfarande fallande smittfall, dock från höga nivåer. Det gäller inte minst Schweiz vars sjukvårdssystem varit under hård press. Där har dock antalet nya smittfall mer än halverats sedan vändningen för några veckor sen.

För Nederländerna och Tyskland har utvecklingen planat ut, vilket visar att de ligger på ett R som är mycket nära 1. Nivåerna är dock väsentligt lägre räknat i antal smittade per miljon invånare än där Sverige befinner sig nu. Det behöver inte heller betyda att deras restriktioner är mindre effektiva än övriga länders. Utan att ha några vetenskapliga belägg tycker jag mig se att det är svårare att hålla R-talet under 1 ju lägre den allmänna smittspridningen är, även om det kan verka kontraintuitivt. 

Gemensamt för alla utom Portugal är att man började med mindre omfattande åtgärder när man märkte att smittalen började öka igen. I exempelvis Nederländerna kom i månadsskiftet mot oktober ett antal rekommendationer om distansarbete, munskydd i affärer och att begränsa sociala kontakter. Barer och restauranger blev ålagda att stänga klockan 22 och ingen publik tilläts vid sportevenemang. Men ett par veckor senare konstaterade regeringen att dessa åtgärder inte fått önskad effekt. Tvärtom steg kurvan över nya smittade allt brantare Därför kom nya och hårdare restriktioner på plats.

När det gäller själva restriktionerna är likheterna större än skillnaderna. Alla utom Schweiz har stängt ner restauranger och barer och i vissa fall caféer för allt utom take away. Munskydd blev i den mån de inte redan var det obligatoriska i alla eller de flesta allmänna utrymmen och i flera länder även i skolor. Så kallade "non essential businesses" har fått stänga ner igen. Det är också hårda begränsningar för antalet personer vid både allmänna och privata sammankomster och brott mot detta kan leda till böter. I Nederländerna och Tyskland tillåts inte fler än 4-5 personer, förutom i några särskilt utpekade undantagssituationer. Portugal har använt sig av utegångsförbud nattetid och vissa reserestriktioner. Schweiz har gått över till distansundervisning på universitet och högskolor. 

En likartad utveckling ses i många länder som jag inte redovisar här. Exempelvis Danmark ligger sen veckor på en liknande platå som Tyskland och med ungefär samma relativa mängd nya smittfall perdag. Den positiva trenden i de fem exempelländerna bekräftas av minskande nya sjukhusinläggningar. I Frankrike minskade antalet inlagda patienter med 700 från en dag till en annan förra veckan och antalet inlagda i intensivvård med cirka 100 personer, ned till drygt 1 700. 

Sverige

Kring månadsskiftet oktober/november (markerat i grafen med ett smalt, orange streck) skärpte Sverige de allmänna råden i flertalet regioner och alla de mer tätbefolkade berördes av dem. Med mindre variationer går de i princip ut på att:

-          Begränsa sociala kontakter till ett minimum och helst inte umgås inomhus med andra än familjen

-          Inte besöka restauranger, caféer och barer (annat än för att hämta mat)

-          Inte besöka köpcentrum och affärer annat än mataffärer och apotek.

-          Inte gå på gym och delta i sportaktiviteter (undantaget barn och yngre tonåringar)

-          Arbeta hemifrån om det är möjligt.

Med undantag för Tyskland är Sverige inte senare på smittkurvan än något annat land med att skärpa våra restriktioner. Eller rekommendationer som vi säger här. Inte heller skiljer sig innehållet och inriktningen i dem nämnvärt från de andra länderna heller. Så vad har då hänt?

Vad vi ser är att de kraftigt skärpta allmänna råden inte fått den effekt som uppnås i de andra fem länderna inom 10-14 dagar. Smittan peakar inte, utan fortsätter istället att öka. Helgen 15-16 november redovisas låg mängd positiva provresultat, vilket får kurvan att tillfälligt vika neråt. Men bara några dagar senare går det uppåt igen och på onsdagen noteras ett rekordstort antal: över 7 600. Möjligen finns nu tecken på att det planar ut, men säkert är det inte.

Säkert är det oro över uteblivna, tydliga resultat som får regeringen att därför agera igen när de nya skärpta råden varit i kraft drygt två veckor. Enligt uppgift går den för första gången emot Folkhälsomyndigheten och inför en ny begränsning i antalet tillåtna deltagare vid allmänna sammankomster. Samt beslutar om att stänga barer och restauranger klockan 22.30, beslut som träder i kraft den 23 oktober. Dessutom håller statsministern ett TV-sänt förmaningstal i lätt patriarkalisk anda till befolkningen.

Men blir det effekt nu då? Om vi utgår från att smittutvecklingen i övriga länder visar på ett ganska allmängiltigt samband så:

-          Borde vi få en peak i smittan de allra närmaste dagarna (alltså typ månadsskiftet november/december) om statsministern ännu allvarligare allvarsord den 15 oktober i TV och radio åstadkom önskade beteendeförändringar

-          Borde peaken annars senast komma inom någon vecka ytterligare om det är restriktionerna som började gälla den 23 november som blir tungan på vågen.

Notera också det i övriga länder varit just en peak: En vändning som när den kommit snabbt vänt utvecklingen neråt. Inte en ganska lång plan fas på flera veckor som epidemikurvan såg ut i våras för Sverige. 

Men varför fungerar det inte i Sverige (än)?

Det finns ett enkelt matematiskt/epidemiologiskt svar på frågan: De förändringar som skett i vårt beteende de senaste månaderna har inte varit tillräckligt stora för att pressa ner R-talet under 1. Så länge det inte sker så kommer 100 smittade att smitta minst 100 nya personer. Då hamnar vi som bäst på en platå som i Tyskland och Danmark. Fast med fler än dubbelt så många smittfall och därmed dito sjukhusinläggningar, patienter på IVA och dödsfall (ungefär, andra faktorer spelar också in på de siffrorna, kanske främst åldersstrukturen på de som smittas).

Men varför har vi då inte fått ner R under 1? För mig finns det en uppenbar skillnad mellan oss och de andra:

***Frivilligheten***

Medan man i övriga länder, stängt restauranger, pubar, gym och skönhetssalonger så har de fått förbli öppna här. Medan man i andra länder har sanktioner mot privata sammankomster och spontana folksamlingar så har vi i Sverige bara rekommendationer.

Och vi som ibland passerar pubar, caféer, gym och skönhetssalonger kan konstatera att det fortfarande är en hel del människor på såna ställen. Platser som enligt analyser av hur smittan sprids är ”hotspots”. Så kombinationen av vår strategi och människors bristande efterlevnad av riktlinjerna skapar helt enkelt en mer gynnsam situation för SARS-COV2-viruset att fortsätta sprida sig.

Så fast innehållet i våra rekommendationer är ungefär det samma som i de andra ländernas tvingande restriktioner så har vi nu trots att vi använt dubbelt så lång tid som dem ännu inte tydligt vänt utvecklingen. Något som inte bara avspeglar sig i tabeller och grafer. 

- Varje dag som utvecklingen inte vänder innebär fler sjuka människor, många av dem allvarligt och som det tyvärr verkar också under lång tid efter att kroppen på ytan besegrat viruset.

- Varje  dag som utvecklingen inte vänder innebär längre och tyngre belastning på en redan ansträngd sjukvård.

- Varje dag som utvecklingen inte vänder innebär fler döda. Och även om de flesta av dem kommer att vara ganska till åren komna så säger statistiker att varje dödsfall med viruset innebär i genomsnitt upp emot tio förlorade levnadsår. Mer än 12 procent av ett normallångt människoliv här i Sverige.

Den svenska tron att vi var så mycket klokare och förståndigare än andra att vi kunde klara oss med rekommendationer där andra hade tvång och förbud ser tyvärr inte ut att besannas.

De (eventuella) psykologiska mekanismerna bakom detta går jag inte in på i denna bloggpost. Men lyssna gärna på experterna som i dessa två färska program från vetenskapsradion uttrycker rejäla tvivel på både vårt sätt att kommunicera pandemibudskapet till befolkningen och regeringens och folkhälsomyndighetens tro att folk skulle vara förståndiga av sig själva hela vägen under pandemin och helt frivilligt följa de allmänna råden i tillräcklig utsträckning.

https://sverigesradio.se/avsnitt/1606069

https://sverigesradio.se/avsnitt/1606112

Allt jag studerat under det här året kring viruset spridning i olika länder pekar mot en enda slutsats, även med hänsyn till slumpfaktorers roll: Hur effektiva de smittbegränsande åtgärderna blir styrs i hög grad av kraften och omfattningen av dem. Mindre omfattande åtgärder ger högre smittspridning och därmed fler sjukfall, högre belastning på vården och fler döda. Mönstret syns i land efter land. Tyvärr utdelas inga belöningar för att man har en ”förståndig”, "lagom" eller ”balanserad” strategi. Kanske inte ens ekonomiska* Och litar man till frivillighet men inte får människor att följa råden i tillräcklig omfattning så blir resultatet fler svårt sjuka och fler döda än om man hade använt tvångsmedel. Är det värt priset?

Det är en fråga var och en bör ställa sig.  

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*I en färsk rapport över den ekonomiska utvecklingen i EU-länderna kvartalen Q2 och Q3 ser man inte något tydlligt tecken på att Sverige som vi hoppades klarat sig bättre än andra länder tack vare vår mindre drastiska nedstängning. Vi fick en mindre ekonomisk nedgång en genomsnittet Q2, men inget exceptionellt. Och i Q3 då en stark återhämtning skedde noterar vi bland de lägre resultaten. Notera att vi inte lyckats bättre än våra grannländer heller (det gäller även Norge som inte är med i grafen), något många i våras hävdade borde bli resultatet av vår strategi.

  Mycket har gått åt fel håll i pandemin dessa senaste två månader, inte minst i Europa och Sverige. Jag märker att många som jag själv känner det extra tungt eftersom vi är inne i årets mörkaste period och har hela vintern framför oss. Det är lika obehagligt som sorgligt att läsa om allt fler sjukhusinläggningar, se dödstalen öka och förstå att det kommer att fortsätta så ett bra tag till.

Det gäller att vi drar vårt strå till stacken för att pressa ner smittspridningen igen. Kanske kan då restriktionerna lätta något till jul. Men alla som fortsätter springa på gym, sitta på pubar och restauranger, åka på shoppingrundor i välfyllda gallerior och trängas på lokaltrafiken fast de inte absolut måste motverkar en sån utveckling.

Nu prövas verkligen vilka människor i vårt samhälle som tänker på andra än sig själva och förstår sin egen roll och ansvar i helheten för smittspridningen. En del människor är tyvärr för självupptagna eller helt enkelt för korkade för att klara det och de är dessvärre heller inte så få som man kunde önska, det ser jag när jag går mina dagliga promenader eller hämtar hämtmat. Vi andra får därför lov att anstränga oss extra.

Vi är alla trötta på detta jävla virus, men det har tyvärr inte tröttnat på oss. Vi behöver ett ljus i tunneln och det finns också där. Vintern kommer inte att vara för evigt och det kommer inte den högkonjunktur SARS-COV2 nu upplever att göra heller. Jag lyssnade på BBC:s expertpanel häromveckan, mycket framstående epidemiologer och virologer från hela världen. Den här vintern blir den värsta var deras budskap, oavsett hur du går med vaccin så kommer det att bli bättre sen. Och med vaccin ser det faktiskt ganska ljust ut nu. 

På bara nån vecka har nu två stora medicinteknikföretag - Moderna och Astra Zeneca - presenterat mycket lovande resultat från sina fas 3-tester. Tiotusentals människor har fått vaccindoser i vardera testen och lika många verkningslöst placebo i blindtesten. Utvärderingen visar att av de personer i studien som blev smittade av viruset under testperioden så var mellan 90 och 95% i kontrollgruppen. Det är samma sak som att vaccinet kan ge ett skydd mot infektion till 9 av 10 som får det. Mycket positivt var också att resultaten pekar mot att vaccinet är effektivt även för äldre personer med sämre immunförsvar. Det är ett känt problem att vaccin inte alltid ger önskad effekt i den gruppen.

Av de få som ändå blev smittade i gruppen som fått aktivt vaccin utvecklade heller ingen allvarliga symptom. Det kan vara en tillfällighet - antalet personer var litet - men också ett tecken mot att vaccinet ändå kan skydda mot svår sjukdom även när det inte helt kan hindra en infektion. Inga allvarliga biverkningar rapporterades heller i någon av testerna. Att en del fick feber och frossa var förväntat och inte något som talar emot vaccinet. 

Någon undrar kanske om det inte är dåligt att vaccinet inte skyddar helt. Men faktum är att få eller inga vaccin ger skydd till varenda enskild individ som får det. Det är egentligen inget stort problem, har jag också lärt mig på BBC. Även vaccin som bara ger skydd åt kanske 55-60% räcker ofta för flockimmunitet. Om - och det är ett stort OM - bara den överväldigande majoriteten av befolkningen verkligen tar vaccinet. Här finns tyvärr en potentiell risk, då konspirationsteorier och vantolkningar av medicinska fakta som fladdrat runt på internet i många år skapat en stor och stark anti-vaccinationsrörelse. Vi kan bara hoppas att de flesta inte lyssnar på dem. För det råder knappast något tvivel om att såväl hälsomässiga som sociala och ekonomiska konsekvenser för mänskligheten blir mycket högre av att tvingas fortsätta leva utan något skydd mot viruset än de eventuella mer allvarliga biverkningar som i sällsynta fall kan visa sig på sikt.

Vaccinet är framtaget med en helt ny teknik i båda fallen. Det är förstås spännande, men visst finns frågor och osäkerhet kring dem p.g.a det. Kraven på förvaring i extrem kyla kommer att skapa stora logistiska problem när dte gäller distribution. Och visst, vi kan inte säkert veta när en massvaccinering förhoppningsvis kan starta inom några månader att det inte dyker upp sällsynta men problematiska biverkningar. 

För mig är ändå utan tvekan vaccinet ett ljus i tunneln. Kanske kommer också fler kandidater fram med bra resultat och kan bidra till att få ut större mängder doser. Jag är försiktigt optimistisk och tror att Sverige och världen kan befinna sig i en mer normal situation igen framåt nästa höst. Och att det nu väldigt jobbiga läget lättar av flera skäl inom några månader.

Aktuella siffror och trender

Hur ser det då ut? De senaste veckorna har varit späckade med dåliga nyheter och åtskilliga länder har tvingats ta till nya och hårda eller mycket hårda restriktioner. Det finns de som protesterar, men vad ska man göra när sjukvården ansträngs till bristningsgränsen? 

Nu kan vi se en vändande trend i flera länder, även om det fortsätter åt fel håll i andra. Först, låt oss dock titta på makronivån:

Nya, dagliga smittfall per världsdel de senaste fyra månaderna.
   

Medan Asien och Sydamerika planat ut så har smittspridningen i Europa kraftigt ökat de senaste två månaderna. Trenden började i Spanien och sen har land efter land följt efter.  I USA och resten av Nordamerika var smittalen höga men på en ganska stabil nivå länge. Men för en knapp månad sen började det skjuta fart uppåt och nu ser det inte alls bra ut. I Afrika och Oceanien är det fortsatt låga eller relativt låga tal, även om man kan räkna med ett mörkertal i Afrika, precis som i framför allt Asien där testningen är bristfällig i många folkrika länder som Indonesien där man vet att det finns en betydande spridning av viruset. Samtidigt har som bekant flera länder varit mycket framgångsrika med att hålla det nere: Sydkorea, Thailand, Taiwan, Japan...

Dödsfall per världsdel

Europa låg efter den katastrofala våren länge lågt jämfört med Nord- och Sydamerika i både relativa och absoluta tal. Men just nu har vi de klart högsta dödstalen här, även om hänsyn måste tas till underrapportering i både Sydamerika och Asien. Å andra sidan kom det häromdagen siffror från Ryssland där en statistiker med hjälp av officiella uppgifter om överdödlighet beräknat att det verkliga antalet döda av Covid-19 i landet troligen är minst tre gånger så högt som den officiella siffran, alltså över 100 000 människor.

Smittrend fokusländer

Så här ser kurvorna de senaste fyra månaderna ut i några av de hårdast drabbade länderna som också varit mest i fokus. Vi ser även här hur USA:s kurva pekar rakt uppåt, alltmedan landets federala förvaltning är mer eller mindre förlamad av att Trump vägrar erkänna sig besegrad och obstruerar de överlämningsprocesser som normalt borde starta. I Frankrike har de hårda restriktionerna nu börjat ge resultat, även om det fortfarande är många nya, dagliga fall. Indien är sen ett tag tillbaka i en sjunkande trend. Övriga är i bästa fall inne i en avplaning som Anders Tegnell brukar uttrycka saken.

Dagliga dödstal för samma länder:

I USA är man mycket oroade från experthåll. Bakom ökande dödstal ligger som vanligt också en mycket ansträngd sjukvård. Igår varnades för att landet kan vara uppe i över 3 000 dagliga dödsfall inom några veckor. Italien och Frankrike närmar sig tyvärr vårens otäcka siffror. Som vanligt släpar utvecklingen av dödstalen efter jämfört med nya smittfall.

Dagliga dödsfall Europa

En deprimerande bild, men jag ville ändå visa den. Vi är alltså tillbaka på de siffror som noterades vid vårens topp, även om vi vet att ganska många dödsfall missades i statistiken då. Den här gången är dock de döda uppdelade på fler länder, med många dödsfall i Östeeuropa och Ryssland också. Tyvärr ser vi inga tecken än på att kurvan åtminstone börjar plana ut. 

Apropå Öst så ser vi här utvecklingen av nya smittfall i de största länderna i forna Östeuropa, exklusive Balkan. Sverige är inlagt som jämförelse. Tjeckien är - i relativa tal - absolut hårdast drabbat. Där firade man i somras hur framgångsrik Coronabekämpningen varit och verkar ha trott att man nu var i säkerhet. Hösten har varit en brutal reality check, men de hårda restriktioner man till slut satte in har gett resultat. Även i det hårt drabbade Polen verkar kurvan nu vända. Slovakien är också ett intressant exempel. Ännu inte lika hårt drabbade som sin forna unionsbroder Tjeckien gjorde man för några veckor sen en enorm masstestningsinsats, med mål att provta hela befolkningen. Kanske har det bidragit till resultatet. Alla länder ligger dock på nivåer som sätter tryck på sjukvården och samhällsfunktioner.

Smittrend ett antal länder i Västeuropa

Att jämföra med länder vars ekonomiska och sociala villkor är mer lika Sveriges är på många sätt av större intresse. Som synes är skillnaderna ändå stora. Några länder har haft mycket kraftiga utbrott, men lyckats vända trenden. Några som Portugal och Italien har fortsatt stigande trender. Sverige låg länge i paritet med våra grannar i Danmark och Tyskland, men har rusat uppåt de senaste veckorna medan de åtminstone har lyckats plana ut den ökande trenden. 

Jämförelse mellan de nordiska länderna

Tyvärr (om man nu inte vill se mer smitta och sikta mot flockimmunitet istället för att vänta på lovande vaccin) ser vi hur Sverige på ett liknande vis som i våras stuckit ifrån våra grannländer. Vad är det som gör att vår strategi fungerar så mycket sämre?

"Komma ikapp" - utveckling av totalt antal döda i några länder

I våras sa epidemiologen Johan Giesecke i ett uppmärksammat uttalande att andra länder skulle komma ikapp Sveriges dödstal, även våra nordiska grannar. När nu detta pandemiår börjar närma sig slutet kan vi se att han hittills haft både fel och rätt. Länderna är utvalda för att visa hur olika pandemins förlopp gestaltat sig i olika länder. 

I exempelvis Polen hade ännu för tre månader sen nästan 4 000 färre personer avlidit än i Sverige. För bara en månad sen var det fortfarande nästan 2 500 färre. Men sen dess har omkring 8 000 dödsfall registrerats i Polen och de närmar sig - just nu - dubbla antalet döda mot Sverige. Samtidigt kan vi se hur flera länder inte alls fått någon explosion enligt Gieseckes spådom. Sydkorea och våra grannar Norge är två exempel på länder som hittills lyckats hålla pandemin stången på ett effektivt vis och trycka tillbaka det mesta av de utbrott och smittvågor som uppstått på vägen. 

Vad hände i våras - myten om att Sveriges höga dödstal berodde enbart på otur

Det här är till skillnad från övriga diagram redan historia, men jag vill ändå visa grafen. Tyvärr var testningen så dålig i många fall i våras att det är meningslöst att visa en graf över registrerade smittfall. Hade det funnits bra grafer över vårdade på sjukhus inkl intensivvård hade jag valt det istället för ännu en graf med dödsfall. Dessa hänger nämligen intimt ihop. 

Sverige låg fortfarande i somras mycket högt på listor över dödsfall per miljoner invånare, även om hänsyn måste tas till underrapportering i många länder. Både regeringen, Folkhälsomyndigheten och diverse vapendragare försökte skylla detta på att vi hade otur och fick in väldigt mycket smitta i början av förloppet. Även om det är en del av förklaringen så ser vi i grafen att det är missvisande. Flera länder hade mycket kraftigare utbrott i början, vilket syns tydligt i antal döda per miljoner invånare. Men genom de kraftiga åtgärder som sattes in så bröt man utvecklingen snabbare och fick därför också smittan att sjunka undan snabbare. Man pressade helt enkelt ner R-talet längre ner under 1 än vad Sveriges mindre hårda strategi gjorda. Vi ser tydligt i grafen hur Sveriges kurva över dödsfall per miljon invånare dels vänder senare och dels också sjunker i mycket långsammare takt. 

Denna långsammare minskning orsakade också fler dödsfall per capita, även under större delen av sommaren. Och dödsfallen är bara en del av ekvationen. Fler människor fick vårdas på sjukhus, fler människor har drabbats av långtids-Covid som ingen kan säga när eller om de kommer att tillfriskna helt ifrån. Var det värt det för att få ha vår alldeles egen och mindre aktiva strategi med ett mindre nedstängt samhälle? Frågan bör i varje fall ställas som en del av utvärderingen av Sveriges strategi. 

Läget i Stockholm

Avslutningsvis kort om läget i huvudstaden. Det har varit en mycket bekymmersam utveckling ett tag nu. 

- Smittfallen har ökat kraftigt, vilket lett till problem att hinna testa och ge testade personer svar inom rimlig tid

- Inläggningar på sjukhus har snabbt stigit mot nivåer som innebär allvarlig belastning på en redan ansträngd sjukvård och personal. Sjukhusen har nu gått upp i stabsläge.

- Dödsfallen stiger nu också brant, inte minst därför att den allmänna smittspridningen leder till att viruset återigen tar sig in på äldreboenden och hos kunder i hemtjänsten. 

De senaste dagarna syns ändå små tecken på att de skärpta restriktionerna kanske börjar ge resultat vad gäller nya smittfall. Men det är sannerligen alldeles för tidigt att ens börja fundera på att andas ut. Det kommer att vara mycket tufft ett bra tag till. Trenden med ökande sjukhusinläggningar är inte heller bruten.

Diagrammet visar antalet nya smittfall mellan fredagen första veckan och torsdagen andra veckan. Det är ett - tyvärr - extremt pedagogiskt exempel på vad som faktiskt händer om man tillåter en relativt liten ökning av smittspridningen.  Det på bara ett par månader (mitten av september -> mitten av november)

Till en början verkar det inte så farligt. Vad betyder väl några hundra fler fall i en region med 2,3 miljoner invånare? Men kraften i virusets spridning (R har under de här veckorna legat på kanske någonstans mellan 1,3 och 1,5) leder snart till en ökning med tusentals fall varje vecka. Och när man väl slår till bromsen dröjer det åtminstone ett par veckor innan effekten syns. Låt oss nu hoppas att den lilla minskning av nya fall vi ändå ser de senaste 7 dagarna inte är tillfällig.

Samma exponentiella kurva syns för antal inlagda patienter (avstämningsdag fredag). Som vanligt släpar den kurvan efter, ännu för en månad sen vårdades färre än 100 patienter totalt och bara 6-7 stycken på IVA. De senaste två veckorna har antalet IVA-patienter mer än fördubblats och är nu uppe i nästan 50 stycken. 

Nu hjälps vi åt att vända det här igen! Både i Stockholm och resten av landet.