jonesiskt

Alla inlägg under augusti 2018

Av Henrik - 25 augusti 2018 15:35

Det är lika bra att för ärlighetens och tydlighetens skull börja med två deklarationer här.


1)      Jag har väldigt svårt för hyckleri. Bortsett från våld, hot och rent förtryck av andra är det ett av de mänskliga beteenden jag tycker absolut mest illa om. Jag påstår varken att det är en objektivt riktig rangordning eller att jag själv aldrig förfaller till det, men det är en av de saker jag anstränger mig mest för att undvika.


2)      När det gäller just flyget och miljödebatten så anser jag att det blivit en symbolfråga där flygets bidrag överdrivs. Fokuset på flygande jämfört med andra källor till utsläpp är därmed inte rationellt. Enligt Luftfartsverket står flyget för ungefär 3% av människans totala påverkan på klimatet och i Sverige 2016 var utrikesflygets utsläpp av växthusgaser 2 600 000 ton. Det motsvarar bara en tjugondel av våra totala, inhemska utsläpp. (källa SCB). Bara Cementa AB i Slite och Luleås kraftvärmeverk släpper tillsammans ut mer (<3 000 000 ton) varje år (Sverigesnatur.org). Men som vi ska återkomma till kommer saken i ett annat ljus om man själv tillhör antiflyglobbyn.


Sen 1980-talet har Miljöpartiet varit det svenska miljösamvetet. De har predikat omsorg om miljön och behovet av politiska insatser för att skydda den. Men också allas vårt individuella ansvar. Under deras mest idealistiska ungdomsdagar fick man ibland nästan intrycket att de ville att vi alla skulle flytta ut på landsbygden, klä oss i vadmal och bruka jorden (ekologiskt). Med åren kom det in mer realism, men fortfarande är budskapet tydligt: Vi måste ställa om. Både som land och som enskilda personer. I denna valrörelse efter sommarens torka och värmebölja har de varit extra på hugget i denna sin hjärtefråga.


Jag låter kanske lite raljerande, men trots att jag knappast skulle rösta på partiet så tycker jag att de har sin roll att fylla i svensk politik. Åtminstone om de fokuserar på miljön. Det råder inget tvivel om att de lyckats påverka miljöpolitiken också genom åren och bidragit till flera steg i rätt riktning.


Ett parti som i högre grad än andra argumenterar på det här sättet måste också i högre grad än andra leva som de lär. Det är inte bara bloggaren som ogillar hyckleri, det tycks vara ett starkt drag hos många människor att vi reagerar häftigt när människor säger en sak, men gör en annan. Särskilt om de sen försöker förklara bort det med dåliga argument. Värst blir det nog om det låter som att man på något vis själv står över de moralregler man dikterat för andra.


Föga förvånande har Miljöpartiet haft en del problem med det här under åren. Moraliserare brukar nämligen få det. Redan i valrörelsen 1988 grävde medierna fram ett antal fall av personer på höga positioner i partiet som inte betalat in sin skatt som de skulle, inklusive språkröret Birger Schlaug. Det var åtminstone inte en försyndelse i partiets huvudfråga, men såna skulle komma också. I början av 2000-talet kom det fram att riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida hade åkt taxi för 70 000 kronor på ett enda år, ett åtminstone då inofficiellt riksdagsrekord. Många av resorna var korta och kunde rimligen ha företagits på betydligt miljövänligare sätt. Dessutom hade hon inte redovisat sina inköp på riksdagens betalakort på flera år. Ruwaida skyllde på hög arbetsbelastning och menade att hon hade behov av att åka mycket mer än andra. Det kom också fram att fler miljöpartister åkte mycket taxi. Med liknande argument som Ruwaida.


Vid riksdagsvalet 2014 kom det fram att språkröret Åsa Romson hade en stor träbåt som familjen målat med giftig bottenfärg. Dessutom värmdes båten med dieselolja och gråvattnet (disk etc) gick raka vägen ut i Östersjön. Romson slingrade sig på alla punkter. Hon skyllde på mannen, sa att de inte visste att färgen var förbjuden, att träbåtar måste bottenbehandlas på detta sätt, menade att hon hade gott samvete ändå eftersom familjen inte hade bil. Peter Eriksson och Mehmet Kaplan körde gamla bensinbilar med dålig avgasrening. De skyllde på att de inte ”prioriterat” bilbyte, men nästa gång skulle de minsann…


I den senares fall visade det sig ju dessutom snart det oerhört förvånande faktumet att en man som jämfört judar med nazister, hade mängder av kontakter i turknationella kretsar och vars döttrar gick beslöjade faktiskt var en islamist.


I januari i år blev det en debatt om flygets miljöpåverkan och hur man borde agera när man blivit medveten om den. Grön ungdoms ena språkrör, Hanna Lidström, intervjuades. Hon hade åtminstone då en pojkvän i London och de turades om att flyga till varandra. Hur skulle man se på det? Det viktiga är inte vad jag gör, svarade Lidström och la till att hennes svar på eventuella angrepp på hennes egen livsstil var ”Fuck you”. Hon hade dessutom åkt på en solsemester till Kap Verde. Hur såg hon på den flygresan? Svar: ”Ja, jag tänkte på det, sen kom jag på att det här handlar inte om Hanna Lidströms liv utan ett stort ekonomiskt system som mäktiga och rika män bestämmer över. Sen vilade jag en vecka i solen.”


Och nu då Isabella Lövin, regeringens biståndsminister. Lövin hade redan varit i ett litet blåsväder efter att det kommit fram att familjen ägde en 13 år gammal pick-up som kördes på diesel och som dessutom regelbundet registrerades för trängselskatter i Stockholm. Det var visserligen makens bil, men det såg naturligtvis inte så bra ut att en miljöpartistisk minister hade en av de mest miljöovänliga bilar som rullar i trafik idag i sin familj.


Då kom flygresorna.


Jag antar att det finns argument för att flyga business class ibland på långa resor som statsråd. Jag antar att det inte fanns alternativ i flertalet av fallen till att flyga (exempelvis delta på distans via uppkoppling, ett mötessätt som miljöpartiet rimligen borde driva på). Men särskilt bra ser det inte ut, särskilt inte sen det visade sig att kollegan Fridolin faktiskt åkt betydligt billigare på flera resor de bägge gjort. Varför det som var gott nog åt honom inte var gott nog åt Lövin undrar nog många.


 

Bildkälla: SVT.se

 

Den här bloggposten har handlat om miljöpartister, men självklart är det här ett allmänmänskligt fenomen. Historien är full av konservativa män som predikat mot omoral och sedernas fördärv och sen gått till sin älskarinna eller till prostituerade. Politiker i kommunistländer som predikat allas jämlikhet och sen gått hem och smort kråset och levt lyxliv medan merparten av befolkningen fått vara glada för tack över huvudet och precis med mat för att klara livhanken.


Den gemensamma nämnaren är att man ställer upp generella moralregler som man själv anser sig ha skäl till att inte själv behöva följa.


Vad är det som sker i den här processen egentligen? Mycket handlar förstås om mänsklig svaghet. Vi faller för frestelser, orkar inte göra saker vi borde, vill inte ge upp saker vi tycker mycket om. Det gäller oss alla mer eller mindre. Det är först när beteendet kombineras med högljutt moraliserande över andra som det blir till hyckleri.

Jag tror mig dock förstå att det finns en till komponent inblandad i många fall: Nämligen svårigheter att förstå världen från andras perspektiv. Den gemensamma nämnaren för de miljöpartister jag skrivit om är att de alla anser sig ha SKÄL till att handla som de gjort. I just deras fall fanns det minsann en god anledning till att behålla dieselmonstret till bil, flyga i skytteltrafik för kärlekens skull, måla båten med giftig bottenfärg eller åka business class till New York. Det verkar inte falla dem in att andra människor har sina skäl för att göra samma saker. Skäl som de på mer eller mindre goda grunder anser vara lika relevanta som Lövin&co anser sina egna vara. Folk byter inte bil därför att de inte vill prioritera en så pass hög utgift – ett beslut som dessutom i genomsnitt tas inom ramen för en ekonomi som är sämre än den som miljöpartiets statsråd, riksdagsledamöter och språkrör har. Andra än miljöpartister blir hör och häpna ibland kära i varandra fast de bor och arbetar i olika länder. Träbåtsägarna fortsätter förmodligen måla med giftiga bottenfärger av ungefär samma skäl som familjen Lövin. Människor som åker på solsemester med flyg kanske har det som vinterhalvårets enda andningshål och avkoppling. De flesta av dem har dessutom inte chansen att i arbetet resa till spännande platser som New York. Det är inte jättekonstigt om det skorrar lite illa i deras öron när en minister som vill höja priset på deras flygbiljetter så mycket att familjen kanske inte har råd med den där resan längre själv, inte vill se något fel i sina egna, dyra flygresor som hon dessutom gjort för deras skattepengar.


Det är inte jättekonstigt om det upplevs som hyckleri. Det är nämligen hyckleri, om än då till viss del orsakat av svårigheter att se saker och ting från något annat perspektiv än sitt eget. Botemedlet från farbror moraldoktorn är enkelt: Låt antingen bli att moralisera över andras beteende eller lev som du lär och uppfinn inte personliga undantag för dig själv i regelverk du kräver att andra ska följa.


(P.S. Jag är övertygad om att det finns många miljöpartister som lever som de lär och gör precis de uppoffringar de säger att andra måste göra. All heder åt dem.)

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards