Är du mindre påverkad än andra av fördomar och förutfattade meningar när du bildar dig en uppfattning eller fattar beslut i olika frågor?

Emily Pronin, en amerikansk socialpsykolog, genomförde en studie på det här temat. Sexhundra personer deltog. Av dem ansåg 85% att de påverkades mindre av fördomar och förutfattade meningar än genomsnittsamerikanen. Den siffran är till och med högre än antalet som i olika undersökningar brukar anse sig köra bil bättre än genomsnittet!

En (1) enda av deltagarna tyckte att hen var sämre än snittet. Av 600 personer…

Det finns en rad olika brister (bias) i vårt sätt att uppfatta och tolka världen omkring oss. Men den här är i mitt tycke en av de mer intressanta. Vad är det som gör att vi har så lätt att se eller tro oss se hur fördomar, förutfattade meningar och irrelevanta omständigheter påverkar andra människor, samtidigt som vi upplever att just vi själva inte alls är offer för det här. Varför har vi en blind fläck här i vårt synfält? Bias blind spot som Pronin har valt att kalla den.

 För över 40 år sen genomfördes ett experiment där deltagarna fick lyssna på en professor som höll ett föredrag. Mannen bröt på ett annat språk och efteråt fick deltagarna en fråga om hur de upplevde hans sätt att tala. De fick också motivera varför.

Deltagarna var uppdelade i två grupper som – utan att de visste det – fick se två olika versioner av föredraget. I den första uppträdde professorn med värme och var mycket trevlig. I det andra var han kylig och korrekt. Det visade sig att deltagarna i den första gruppen genomgående ansåg att professorn hade en trevlig brytning. Medan deltagarna i den andra tyckte att brytningen var ful.

Den här skillnaden är intressant i sig själv, men ännu mer intressant var deltagarnas motivering. De kom med olika förklaringar till sin upplevelse av mannens brytning. Men de hade mycket lite att göra med hur han hade uppträtt under föredraget.

Deltagarna hade helt enkelt inte medveten tillgång till den faktor som uppenbart hade haft den absolut största betydelsen för hur de uppfattade hans accent. Och det här är en del av problemet med den blinda fläcken: Vi förstår ofta inte särskilt väl hur våra attityder och värderingar faktiskt har formats.

Nästan alla vet att rasism också existerar i form av omedvetna eller åtminstone inte helt medvetna, negativa attityder till andra folkgrupper. Väldigt många vet också att det egentligen är en del av en ännu mer generell mekanism i våra psyken som kan benämnas ingrupp-utgrupp, eller ännu mer populärt ”vi och dom”. Vi har en stark tendens att betrakta människor vi inte upplever som ingående i vår grupp med misstänksamhet, motvilja eller rentav hat. De flesta av oss, oavsett vilka åsikter vi har, tycker att världen är full av andra människor som bedömer och dömer andra orättvist och felaktigt på sådana grunder.

Men inte vi själva inte. Vi är objektiva och rättvisa. Till allra största delen åtminstone.

Varför ser vi då flisan i andra människors öga, men inte bjälken i vårt eget? Den slutsats psykologen Emily Pronin dragit är att vi blandar äpplen och päron när vi jämför oss med andra. När det gäller oss själva har vi tillgång till vårt eget inre liv och tankar. Dom upplever vi i regel som rika och nyanserade. Särskilt i frågor som är viktiga för oss känner vi att det ligger väl genomarbetade tankeprocesser bakom varför vi tycker som vi tycker.

När det gäller andra människor däremot verkar vi vara benägna att varken se eller erkänna deras motsvarande inre liv ur vilket deras världsbilder kommer. Särskilt om vi inte delar deras syn på saker och ting. Vi fokuserar bara på det vi ser och hör och tänker att det inte finns mer än så. Då framstår det lättare som att deras skäl för att tycka som de gör är så mycket sämre än våra.

Pronins teori stämmer bra med en av de generella slutsatser om mänskligt tänkande som nobelpristagaren Daniel Kahneman dragit och som han kallar WYSIATI: What You See Is All There Is. Vi tror inte att det finns något mer av vikt att veta om något än det vi ser och är medvetna om just nu.

Det här gäller också när vi ägnar oss åt introspektion: Vi tror att vår egen bild av hur vi kom fram till vår uppfattning i en fråga är den sanna och fullständiga. Utan att förstå att det kan finnas mekanismer vi är inte ser som styrt oss.

Vi har alltså en blind fläck både i synfältet utåt mot andra personer och inåt när vi betraktar oss själva.

Nu är det inte så att vi bara underskattar andra människors förmåga att tolka verkligheten. En del av paradoxen är att vi faktiskt är rätt bra på att upptäcka svagheter av olika slag i andras resonemang: Självmotsägelser, inkonsekvenser, logikfel, felaktiga fakta eller slutsatser dragna från alldeles för lite fakta.

Men vi är betydligt sämre, för att inte säga ofta usla, på att upptäcka samma brister hos oss själva.

En annan nedslående slutsats ur Pronins forskning är att det inte blev mycket bättre, faktiskt inte bättre alls, av att försökspersonerna fick lyssna på en längre utläggning där en meningsmotståndare så tydligt den kunde beskrev sin inre tankeprocess som låg bakom hans eller hennes motsatta syn. De fortsatte i princip att avfärda den andres med samma argument och fortsatte se sina egna åsikter i samma fråga som mer genomtänkta och mer i överensstämmelse med fakta och logik.

Andra faktorer spelar in. Pronin tar upp naiv realism, tron att vi genom våra egna sinnen uppfattar världen precis som den är. Om då en annan person uppfattar saker och ting på ett väsentligt annorlunda vis ligger det inte långt bort att dra slutsatsen att hen lider av vanföreställningar.  

Storleken på vår blinda fläck inte verkar ha något samband med vår förmåga till rationellt beslutsfattande (decision making). Personer var lika benägna att skatta sig själva som mindre styrda av fördomar och förutfattade meningar än genomsnittet oavsett hur bra eller dåligt de presterade på ett sådant kognitivt test.

Själv tror jag att den blinda fläckens bias hänger nära samman med andra välkända problem som grumlar vårt tänkande. Forskning har visat att vi ofta bildar oss uppfattningar i sakfrågor utifrån vilka känslor de väcker. De logiska argumenten kommer senare och är snarare ett försök att övertyga oss själva och andra om det vi redan bestämt oss för. I den processen kommer vi att söka efter argument och fakta som stöder vår uppfattning. De som talar emot kommer vi att ha en mer eller mindre stark tendens att förtränga eller åtminstone förringa. Dessutom fungerar vår rationella, logiska förmåga sämre ju starkare känslor för eller emot något som är med i spelet.

Vi har också en stark tendens att vilja foga in nya företeelser och idéer vi möter i den världsbild vi redan har skapat oss. Flera studier har visat det. Politiska förslag av en typ som inte passar in naturligt i en viss ideologi presenterades för amerikaner som var uttalade republikaner eller demokrater. Vissa deltagare fick veta att det var deras eget parti som lagt förslaget, andra att det var det andra partiet. Det fanns en klar tendens att bedöma idén som bra om man trodde att den kom från det egna partiet och mindre bra eller dålig om den kom från motståndarsidan.

Allt det här behöver inte ens handla om ovilja eller oförmåga att se saker som kan rucka vår världsbild. Substitution är ett annat av de fenomen som psykologen Daniel Kahneman studerat och beskrivit. Det handlar i grunden om att vår hjärna är ekonomisk. Den vill inte slösa energi i onödan och undviker därför ofta svåra frågor genom att ersätta dem med en enklare, som ofta dessutom är i huvudsak grundad på känsla. Exempel: ”Hur ser jag på djurförsök i syfte att få fram effektivare mediciner och behandlingsmetoder?” ersätts med ”Hur känner jag inför tanken på att gulliga hundar eller marsvin utsätts för ingrepp som kan vara plågsamma och sen ofta avlivas?” Processen är omedveten men resultatet kan förstås bli blindhet. I exemplet blindhet för det lidande och död bland sjuka människor och deras anhöriga som kan undvikas om nya mediciner och behandlingar kommer fram.

Jag tror att den blinda fläckens bias ändå på sitt vis är psykologiskt rationell för oss. Den hjälper oss att navigera i en komplex och svårbegriplig värld och dämpar den stress och osäkerhet vi antagligen skulle känna om vi fullt ut var medvetna om hur osäker grund många av de kunskaper vi upplever oss ha egentligen vilar på. Samma med våra värderingar. Hur svårt det egentligen är att komma fram till klara och invändningsfria svar på de flesta av de stora etiska och politiska frågorna som mänskligheten brottas med, men där vi själva ofta behöver känna att vi har en tydlig, klar och riktig uppfattning om vad som är rätt och fel.

Vår oförmåga att se bristerna i vår egen världsbild och det rimliga i argumenten hos människor vars uppfattning vi inte delar är nedslående. Men låt oss sluta med en mer positiv vinkel. Emily Pronin och hennes kollegor tänkte ut en ny studie. Innan människor fick svara på samma frågor som i tidigare studie så fick de en genomgång av ungefär de saker jag berättat om i den här studien: Hur omedvetna processer påverkar oss och hur många av våra slutsatser om verkligheten vi drar mer eller mindre automatiskt och på bristfällig faktagrund. Nu förändrades svaren rejält och de flesta ansåg sig inte längre vara mindre fördomsfulla och styrda av förutfattade meningar än andra. Att de inte kunde vara säkra på att deras uppfattning var rätt bara för att den kändes rätt när de skådade inåt.

Som president Bill Clinton en gång lär ha sagt: Whatever you believe is true, you might be wrong.

- Den här bloggposten inspirerades av avsnittet "Double standards" i podden "Hidden Brain" med vetenskapsjournalisten Shankar Vedantam. Rekommenderas varmt till alla som är intresserade av hur våra hjärnor funkar och vad det leder till i form av beteenden och uppfattningar.