Idag är Stockholm en modern storstad där en stor del av alla vi som förvärvsarbetar sitter på kontor av olika slag. Och gör vi inte det arbetar vi antagligen inom den moderna servicebranschen eller inom vård och omsorg eller utbildning. Könsfördelningen bland de förvärvsarbetande är helt jämn: lika många män som kvinnor.

Färre än 4% av de arbetande stockholmarna är sysselsatta inom den traditionella industrin, den näringsgren som på SCB-svenska numera kallas för Tillverkning och utvinning. Medan däremot fler än var tionde är sysselsatta inom Information och kommunikation. Det vanligaste yrket idag i huvudstaden enligt vissa uppgifter är att vara systemutvecklare.

 

Men så här har det naturligtvis inte alltid ser ut. Det är lätt att glömma, men går vi bara tillbaka till det tidiga 70-talet när jag var en liten pojke i det växande Stor-Stockholm så arbetade nästan var femte stockholmare inom tillverkningsindustrin. Räknar man med byggbranschen blir det var fjärde. Många arbetade på kontor då med, men på den tiden var långt fler såna jobb ganska okvalificerade och enkla och lönen var naturligtvis därefter.  Man skrev på maskin, sorterade in saker i arkiv, delade ut post eller arbetade kanske som vaktmästare. Bara en mycket liten minoritet arbetade direkt eller indirekt med datorer.

Här är några exempel på hur det kunde se ut för runt 50 år sen på några arbetsplatser i Stockholm!

 

Kockar på restaurang Maison Pierre, Grevgatan 37 (fotograf: Lennart af Peterséns. Digitala stadsmuséet, om inget annat anges för bilder nedan så kommer de också därifrån)

 

 

Sekreterare skriver på maskin. Kontorslokal på Birger Jarlsgatan 5. Ska vi gissa att det är chefens skrivbord som skymtar i höger bildkant? (Fotograf: Ingvar Lundkvist)

 

Vin- och spritcentralen på Reimersholme. Arbetare tillverkar lådor.   (fotograf: Lennart af Peterséns)

 

   

Stansoperatriser på Postens redovisningscentral, Malmtorgsgatan 2. (Postmuseum, fotograf Yngve Hellström)

För hundra år sen

 

Går vi ännu längre bakåt, runt ett sekel ungefär, är det ett ännu mer annorlunda Stockholm som visar sig för oss. Många av yrkestitlarna har en exotisk klang: Grosshandlare! Kuskar! Telefgrafpersonal! Kolutkörare! Bodbiträden! Underofficerare! Litteratörer! Men var tredje yrkesarbetande person är sysselsatt inom det som då benämns som industri och hantverk och över 80% av dem räknas in i gruppen arbetare. Väldigt många, runt tre av tio, är sysselsatta inom handel och samfärdsel. Också där är majoriteten har majoriteten typiska arbetaryrken och andra har lågbetalda och underordnade kontorsjobb.

 

Iskarlen levererar sin vara på Strandvägen. Ett av flera helt försvunna yrken. (okänd fotograf)

Lite fler än 5 000 personer arbetar inom statsförvaltningen och knappt 1 000 inom den kommunala. Räknar man de som pendlar in till Stockholm är antalet idag nästan åtta gånger högre.

Dåtidens ännu mycket mer könsuppdelade arbetsmarknad och sämre möjligheter för kvinnor till vidareutbildning visar sig förstås i siffrorna. Mer än 20 000 män arbetar inom metall- och maskinindustri, men bara knappt 3 000 kvinnor. Inom textilindustrin är siffrorna nästan de omvända. Den kvinnliga delen av arbetskraften består dock till allt övervägande del av ogifta, frånskilda och änkor. Färre än var femte gift kvinna i Stockholm yrkesarbetar och de utgör tillsammans inte ens en tiondel av totalen. Det finns 37 kvinnliga läkare mot 456 manliga. En typisk kvinnobransch är däremot restaurang och hotell: Av de runt 8 500 stockholmare som arbetar med det är nästan 7 000 kvinnor.

 

Operakällarens kök, någon gång under 1900-talets första decennium med en majoritet kvinnlig personal som det ser ut. (okänd fotograf)

Många kvinnor arbetar precis som idag inom vård och omsorg. Den är förstås inte på långa vägar så utbyggd som idag. Men så kallade barnkrubbor där personal med viss pedagogisk utbildning arbetar har funnits sen slutet av 1800-talet. Förskräckande många barn - flera tusen - är fortfarande inskrivna på barnhem, men antalet har börjat sjunka kraftigt.

 

Sällskapet Barnavård drev ett barnhem på Hornsgatan 50. Bild från 1909 (fotograf: Florin)

En stor grupp kvinnor är också sysselsatta med "husligt arbete". Här ryms hembiträden, barnjungfrur, kokerskor och förmodligen en del annat också. Inte sällan bor de på sin arbetsplats, helt beroende av sin arbetsgivare.

 

År 1918. På Villagatan 13 arbetar Lova som hembiträde åt en konsul och hans familj. Här serverar hon julkaffe. (Nordiska muséet, fotograf Axel Malmström)

Vilka villkor har då den dryga kvarts miljon huvudstadsbor som arbetar på fabriker, kontor, i affärer och annat i början av 1920-talet? Något anställningsskydd i lag finns inte, men på andra områden har ändå samhället börjat röra sig i riktning mot mera moderna synsätt. Det finns en cirka tio år gammal lag om arbetarskydd som gäller alla branscher. Arbetstagarna har fått rätt att utse ombud för arbetarskyddet, föregångarna till våra dagars skyddsombud. Samtidigt är förstås arbetsmiljön för många långt mycket mer både smutsig, skadlig och farlig än för oss.

 

Sotare på ett tak någonstans i Stockholm, någon gång 1905-1920. Få yrken var väl smutsigare och farligare än detta, allt från brännskador när man gick ner i skorstenarna till att halka och ramla ner från taket kunde de råka ut för. (okänd fotograf)

 

 

Arbetare gräver ner kabel på Arsenalgatan, mot Nybrohamnen i centrala Stockholm. (fotograf: Axel Malmström)

De enormt långa arbetsdagar som bara några decennier tidigare var så vanliga har kortats ner ordentligt och för industri- och transportanställda har det införts 48-timmarsvecka. För anställda inom handeln kan dagarna fortfarande vara längre, liksom för tjänstemännen. De sistnämnda har dock i praktiken ofta bättre villkor och en hel del har redan fått en eller ett par veckors semester. För de allra flesta stockholmare är dock semester fortfarande en utopi och det kommer att dröja till 1938 innan lagstadgad semester införs i Sverige.  

 

Bageriarbetaren Fritz Bergqvist, anställd på Karl Petterssons bageri på Högbergsgatan 51. Fotot taget av bagaren Karl själv. Bagarna var ett av de traditionella skråen, i Stockholms stads bevarade arkivmaterial nämns det första gången redan i slutet av 1400-talet. Traditionen levde kvar i decennier efter att själva skråväsendet avskaffats i mitten av 1800-talet, så det är ganska troligt att Fritz var gesäll och Karl bagarmästare. Bagarna hade enlig P A Fogelström länge särskilt långa arbetstider med sjudagarsvecka och ständigt nattarbete.

 

 

Sömmerskor på Gunnar Collijns konfektionsfabrik på Lilla Nygatan i Gamla stan för ganska precis 100 år sen. Den här personalen bör ha omfattats av 48-timmarsveckan. (fotograf: Anders Wiklund)

Om man rör sig ute i folkvimlet en vanlig vardag i 1920-talets Stockholm är det nog inte så svårt att avgöra samhällsklass på dem man möter. Det syns på arbetskläderna eller på kvaliteten.

 

Flyttkarlar i sina grova arbetskläder, någon gång mellan 1912 och 1925. (Okänd fotograf)

 

Byggnadsarbetare på brobygget som ska leda Regeringsgatan över Kungsgatan, som i sin tur sprängts ner genom berget några år tidigare och ersatt den backiga Lutternsgatan med sina gamla kåkar och skjul. (fotograf: Oscar Lindahl)

 

 

Uniformsyrkena var också många. Konduktören Stig Waering står på trappsteget och bredvid honom bussföraren på linje 4. 1920-tal. (okänd fotograf)

 

 

Det kanske mest typiska kvinnliga uniformsyrket. Sjuksyster på Sabbatsberg. (okänd fotograf)

För ett sekel sen har både arbetare och tjänstemän naturligtvis väsentligt lägre reallöner än vi har idag och de flesta har inte råd att efterfråga ens den tidens lyxvaror som finns tillgängliga. Lönegapet mellan tjänstemän och arbetare är högre än idag, men den stora skillnaden är mellan män och kvinnors löner. Kvinnor tjänar runt 60% av vad männen gör och ännu i flera decennier kommer särskilda "kvinnolöner" att vara inskrivna i många kollektivavtal. Många av de allra sämst betalda jobben saknas i huvudstaden, men en typisk arbetare tjänar kanske runt 3 000 om året om han är man och runt 2 000 om hon är kvinna. 

 

Tjänstemän på Stockholms transport och bogsering AB. (fotograf: Axel Svinhufvud)

 

 

Butiksbiträden på Heimans varuhus på Drottninggatan 25. Lönerna i handeln låg i genomsnitt något lägre för både män och kvinnor än i industrin. (fotograf: Axel Malmström)

 

 

Personal i den butik som Reisenhofs bageri hade på Götgatan. 1910-tal. (fotograf: Bröderna Harling)

Någon kanske saknar fabriksarbetare - lugn, jag har inte glömt bort dem! Däremot är det rätt sorgligt att se hur lite som verkar ha bevarats åt eftervärlden i form av fotografier på hur det egentligen var. Vanligare än själva arbetet och fabrikslokalerna för hundra år sen eller mer är gruppfotografier på personalen utanför fabriken/industrin. Som det här från Pharmacia (jo det fanns då med) från 1920-talets början. Taget utanför lokalerna på Lövholmsvägen 5-7 vid Liljeholmen.

 

(okänd fotograf) Vissa industrigrenar var som nämnts utpräglat manliga arbetsplatser, men här var det blandat.

Några foton från fabriksarbete i Stockholm går dock att hitta i arkiven:

 

 

Arbetare på AB Svenska Spiralfabriken i Stockholm 1925 (Tekniska Muséet, okänd fotograf)

 

 

Tillverkning av multipelmattor (fråga mig inte vad det är/var) på L M Ericssons fabrik på Tulegatan 15-19 år 1926 (Tekniska muséet, okänd fotograf)

 

 

Rörstrands porslinsbfabriker 1925, tillverkning av schackels (byglar). Ett år senare revs fabriken och tillverkningen flyttade till Göteborg. (Tekniska muséet, fotograf Axel Malmström)

 

 

I Hammarbyhamnen öppnade General Motors en fabrik för biltillverkning 1928. Foto från samma år, montering av karosser m.m Fabriken fanns kvar till 1970-talet. (Nordiska muséet, okänd fotograf)

 

 

Liljeholmens stearinfabrik vid mitten av 1920-talet.  (Tekniska muséet, okänd fotograf)

 

Avslutning - ännu längre tillbaka i tiden.

 

Vi har en hel del historiska skildringar av de hårda arbetsvillkoren i Stockholm på 1800-talet och ännu längre bakåt i tiden. Även om arbetsmiljö, löner och annat var dåliga för hundra år sen så hade ändå utvecklingen gått framåt en hel del på bara några decennier. Tyvärr finns det få fotografier från den tiden, men vi avslutar med några jag lyckats jaga rätt på i de digitala arkiven. Hoppas du fann den här bloggposten intressant och tyckte att fotona var lika fascinerande att titta på som jag tyckte under min jakt på dem!

 

Barnängens tekniska fabriker 1894, tvålpressning (fotograf: Axel Rydin)

 

 

Gustav Piehls nya bryggeri, tillverkning av vagnshjul någon gång 1895-1897 (Tekniska muséet, okänd fotogfraf)

 

 

Stora bryggeriets sköljhall i Hornsberg. 1894 (okänd fotograf)

 

 

Stenläggning av Birger Jarlsgatan 1898. Inte många maskiner eller tekniska hjälpmedel här inte. Observera att bilden är spegelvänd! (okänd fotograf)

 

 

Rivningsarbete av fastigheten Skeppsbron 18 år 1890. Ur inget annat foto jag sett skiner nöden och fattigdomen så starkt igenom (okänd fotograf)

 

Källor:

Statistisk årsbok för Stockholm 1904-2006 ( https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Databas/statistik-arsbok-1904-2006/Sok?sidindex )

Hundra år av ojämlikhet - LO ( https://www.lo.se/home/lo/res.nsf/vRes/lo_fakta_1366027478784_hundra_ar_av_ojamlikhet_pdf/$File/Hundra_ar_av_ojamlikhet.pdf )

Historisk lönestatistik ( https://www.gu.se/handelshogskolan/ekonomi-samhalle/industriarbetare )

Digitala stadsmuséet ( https://digitalastadsmuseet.stockholm.se/fotoweb/ )

Digitalt museum (https://digitaltmuseum.se/)

Wikipedia