jonesiskt

Alla inlägg under januari 2018

Av Henrik - 28 januari 2018 16:55

Han var den fattige, småländske bondsonen som startade med två tomma händer. Med sina smarta idéer som de platta paketen och en överlägsen känsla för affärer byggde han ett företagsimperium som expanderade ut över hela världen och gjorde honom till en av världens rikaste personer. Ändå fortsatte han att leva ett synnerligen enkelt och sparsamt liv. På sina resor över världen åkte han flygbuss från flygplatserna in till sina varuhus och bodde på enkla hotell. Men han hade en mörk hemlighet…


Ungefär så ser väl den bild ut som många av oss har av Ingvar Kamprad vars långa liv och karriär som företagsledare nu har kommit till sitt slut. Men är den sann?


 

Ett av världens drygt 300 IKEA-varuhus. Detta är i Älmhult, där allt började.


I ett av de projekt jag arbetat i under min IT-karriär samlade vi på roliga, konstiga och tänkvärda uttalanden och felsägningar som medlemmar i projektet gjort. När vi firade etappslut och delleveranser brukade vi läsa upp och betygsätta dem, vilket var väldigt roligt. Projektets mest filosofiskt lagda person (inte jag) kläckte en gång ur sig frasen Svaret är rätt, men frågan är fel.

 


I det här fallet stämmer det.


Ju mer berömda och omtalade människor är, desto mer blir deras liv och person en myt. Det är sällan eller aldrig en fullständigt falsk myt, därför att det finns tillräckligt med biografiska fakta att tillgå som var och en lätt kan konstatera att den är riktig. Men myten vinner ändå, därför att vi älskar berättelser. Både goda och onda. Kontroversiella, kända personer är alltid både en god och en ond myt. De bägge myterna förstärker varandra. Ju vackrare saga supportrarna berättar för varandra, desto mörkare måste berättelsen motståndarna målar upp bli.


Ett exempel kan räcka: Barack Obama. Hatet mot honom från den värdekonservativa högern under hans presidentår visste inga gränser. Han utmålades som en bedragare (inte född i USA och därmed utan rätt att inneha presidentämbetet) och förrädare som sålde ut USA och förstörde allting som var fint med landet. Fan vet om han inte var islamist i hemlighet också. Osama Obama som en synnerligen vältalig kvinna brukade skriva på ett dödsstraffsforum jag besökte regelbundet under några år.


Det är lätt att se de besinningslösa överdrifter och rena lögner som byggde den Obamamyten. Men den motreaktion som växte fram, inte minst i Västeuropa var kanske inte mycket bättre den. Obama som president var inte den närmast helgonlika ljusgestalt han utmålades som. Hans utrikespolitik saknade sannerligen inte de ingredienser som USA under så många år blivit så kritiserade för. Han tog aldrig någon tydlig ställning mot dödsstraffet. Jag läste en intressant artikel hur han efterhand under sin presidenttid mer och mer valde ut ”snälla” journalister för intervjuer och undvek skickliga, politiska journalister som kunde ställa jobbiga frågor.


Det är helt enkelt meningslöst att ställa frågan om bilden av en person som blivit väldigt känd eller ökänd under sin livstid är sann. Den är alltid i mer eller mindre utsträckning en myt.


Bakom myten finns, om vi undantar myter som den om kung Arthur och hans riddare, en verklig person.  Letar man en liten stund efter fakta om den verklige Ingvar Kamprad är det inte svårt att hitta saker som både tycks bekräfta och motsäga myternas IKEA-grundare. En nyansering med andra ord.


Att Kamprad var smålänning är helt sant. Men som man kan ana av namnet så kom släkten på fädernet faktiskt från Tyskland. Hans pappa flyttade som barn till Sverige på 1890-talet tillsammans med sina föräldrar. Idag skulle alltså Ingvar Kamprad ha räknats som andra generationens invandrare!


Ingvar Kamprad var kanske inte född med silversked i munnen, men fattig var han inte. Hans farfarsfar hade varit en förmögen godsägare i Tyskland och när hans föräldrar gifte sig fick hans mamma en gård i bröllopspresent. Senare flyttade familjen till den gård som Kamprads far ägde och brukade, E:et i IKEA (Elmtaryd). Hans mamma drev en större diversehandel i Älmhult.


Låt oss ändå idag minnas Ingvar Kamprad för det han faktiskt gjorde. Det var inte lite det. Men lika lite som någon annan företagsledare för ett storföretag gjorde han det förstås ensam. Sant är dock att Ingvar Kamprad startade egen postorderverksamhet vid sjutton års ålder och han tycks redan som barn ha varit affärssinnad. Levererade han verkligen alla varor med cykel från början, eller kan man tänka sig att han fick lite transporthjälp ibland från sin mammas affärsrörelse?


 

En ung Ingvar Kamprad (från IKEA:s eget bildarkiv)


IKEA:s start tycks ha varit blygsam, trots Kamprads antagna affärsgeni. Det dröjer till år 1951 innan han ger ut sin första katalog. Med tanke på att katalogerna var postorderföretagens skyltfönster och dåtida motsvarighet till webbsida så är det svårt att tro att han haft någon större fart på affärerna innan. Två år senare köper han ändå en möbelfabrik på hemorten och gör en utställningshall för möbler, det första embryot till ett IKEA-varuhus. Fortfarande är man bara en handfull anställda. En av dem heter Gillis Lundgren. Ett par år senare kläcker han idén med att leverera möbler i platta paket. Ja, ni läste rätt. En av de mest bärande idéerna bakom IKEA:s framgång som alltid brukar lyftas fram var inte Ingvar Kamprads egen.


Ett av kännetecknen bakom en framgångsrik entreprenör är dock förmågan att knyta bra medarbetare till sig och lyssna på deras råd. Den förmågan tycks Kamprad ha haft. Drygt tjugofem år senare formger Gillis Lundgren bokhyllan Billy, en av IKEA:s största försäljningsframgångar.


Mot 50-talets slut börjar Ingvar Kamprads rörelse ta fart på allvar och 1965 öppnar han IKEA-varuhuset i Kungens Kurva utanför Stockholm. Det är starten på en expansion utanför Småland som ska bära ut över hela världen i en stadig, jämn takt.


Bakom varje verkligt framgångsrikt företag som på det här viset byggs från grunden till ett imperium står garanterat en verklig entreprenör med mängder av energi. En person som också är beredd att ta risker för att komma framåt. Det råder inget tvivel om att Kamprad var en sån person. Han tog också gärna själv upp misstag och felsatsningar han gjort på vägen mot framgång. Låt oss dock inte glömma att bakom varje verkligt framgångsrikt företag ligger också en god portion tur och timing. Slumpen styr vad som sker i våra liv i långt högre grad än vad både vi själva och författarna bakom all managementlitteratur förstår eller vill erkänna. Kamprad hade turen att etablera sitt företag i den exempellösa period av ekonomisk tillväxt och framtidstro som kännetecknade det från kriget skonade Sverige under 1950- och 1960-talen. Han hade också turen att verka i en bransch där konkurrenterna tycks ha varit trögrörliga och fast i gamla mönster. Han tycks ganska ostört ha fått bygga på sitt koncept med billiga och enkla, men funktionella möbler som kunderna själva transporterar hem och monterar ihop.


Framgång föder framgång. Svenskarnas levnadsstandard skjuter i höjden efter kriget och en inte obetydlig del av inkomstökningarna plöjs ner i nya möbler och annan heminredning som de handlar på IKEA. Vinsterna på en marknad med ganska lam konkurrens kan plöjas ner i nya varuhus som genererar ännu mer vinster att plöja ner i fortsatt expansion. På vägen byggs också målmedvetet en organisation upp med tillverkare som levererar det allt större utbudet av varor IKEA erbjuder. Det är inte helt lätt för en konkurrent att ta sig ikapp och kunna erbjuda något helt liknande.


 

På Tag själv-lagret på ett av sina varuhus, ett annat av IKEA:s vinnande koncept


Hade några av de här parametrarna, som låg utanför Kamprads egen kontroll, sett annorlunda ut hade det kunnat gå på ett helt annat sätt. I den alternativa verkligheten blir den svenska tillväxten efter kriget inte fullt så hög. Eller så har någon mer etablerad möbelhandlare kommit på liknande idéer och har mer kapital och andra resurser att förverkliga dem än Ingvar Kamprad hade den gången. Då hade vi förmodligen inte ens känt till hans existens.

Ingvar Kamprad var länge en av världens absolut rikaste personer. Beräkningen byggde dock på att man som hans personliga förmögenhet tillskrev den snåriga ägarkonstruktion av stiftelser som ligger bakom dagens IKEA. Självklart kan det ifrågasättas. Han hade också själv sen många år lämnat alla operativa roller i företaget och tycks ha haft en ganska obestämd roll som ”rådgivare”. Säkert hade han fortfarande stora möjligheter i praktiken att påverka beslut i koncernen.   


Till myten Ingvar Kamprad hörde också historierna om hans sparsamhet och enkla vanor. De enkla kläderna, resorna med lokaltrafik mellan flygplatser och IKEA-varuhusen han besökte. Men hur mycket av det var verkligen uttryck för en sparsam smålännings grundvärderingar och hur mycket var en väl uttänkt charad som en del i IKEA:s varumärke och för att sätta ett exempel för sina medarbetare? Jag vet inte om ens hans närmaste har svaret och kanske spelar det ingen roll. De flesta kände nog till att Kamprad i många år levde i ett lyxigt hem i dyra Schweiz och att han hade en vingård i Frankrike där han semestrade. Lyxiga semestrar förekom också. På något vis bet det ändå inte på bilden av honom och säkert har bilden av den sparsamme ledaren haft inverkan på IKEA-koncernens förmåga att hålla nere kostnaderna i stort som smått.


Det som troligen bidrog till att hålla den bilden levande var att Kamprad aldrig verkar ha fallit för frestelsen att bli en Stor Ledare högt ovanför vardagen i sin verksamhet. En ledare allt mindre i kontakt med verkligheten, omgiven av ja-sägare och nickedockor. När han reste runt på sina varuhus gick han runt på golvet och pratade med både personal och kunder. Idén att alla chefer åtminstone måste praktisera i varuhusen har säkert bidragit till företagets förmåga att fortsätta vara framgångsrikt. Alldeles nyligen pratade jag med en kollega som jobbade flera år på IKEA. Hon bekräftade det jag hört andra säga: Att det råder en speciell företagskultur där och att man i mångt och mycket blir som en stor familj, trots låga löner. Hon hade trivts enormt bra och beslutet att lämna hade varit svårt.


 

Med hustrun Margareta. Enligt Kamprads biograf Bertil Torekull hade hon en stor betydelse i hans liv och var en mycket viktig informell rådgivare vid allt från chefsrekryteringar till affärsbeslut.


Myten till trots så fanns det mörka fläckar i Ingvar Kamprads historia. Engagemanget som ung i en nazistisk organisation. Alkoholproblem. En pappa som inte hade tid med sina söner under deras uppväxt. Trots de sakerna tycks dock på något vis myten ha överlevt. Eller så har vi en större förmåga än jag tror att inse att bakom varje myt finns en riktig människa. En människa som aldrig helt kan vara som myten berättar därför att människor är just bara människor.


Kanske kan de här raderna uppfattas som att jag är kritisk mot Ingvar Kamprad. Det är jag egentligen inte. Det är förmodligen inte fel att instämma i Jan Björklunds uttalande att han var den störste svenske entreprenören under efterkrigstiden fram till nu. En entreprenör med en god portion tur, men det måste en framgångsrik entreprenör ha. En person som varje svensk som förstår att all välfärd kommer av välstånd som i sin tur kommer ur privat företagande har anledning att känna en stor tacksamhet mot.


 

Ingvar Kamprad. 30 mars 1926 - 27 januari 2018

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards