jonesiskt

Direktlänk till inlägg 4 november 2019

Salt (I)

Av Henrik - 4 november 2019 22:45

Jag är ganska bra på att komma ihåg att köpa det som behöver köpas. Trots att jag i princip aldrig skriver inköpslistor och än mindre tar hjälp av Google Home. Dock är det svårt när sällanköpsvaror börjar ta slut. Att fylla på med mjölk, tvättmedel, bröd är en sak. Att komma ihåg att det är dags att köpa grön såpa en helt annan.


Och så salt.


Salt räcker länge. Det är nästan så man undrar hur det kan löna sig att tillverka och sälja Jozos jodsalt. Kan det vara uppemot ett halvår som den där drygt en decimeter höga burken räcker för mig? Jag vet inte, men det var flera gånger jag hann konstatera att nu, alldeles nästan nu, är det slut i burken och dags att köpa en ny. Ändå glömde jag det nog ett halvdussin gånger, innan jag häromdagen till slut kom ihåg att nappa åt mig en ny burk på Hemköp. Kanske är det för att salt är så självklart? Det finns liksom bara där i skåpet, redo att användas till i princip allt man lagar. Alla andra smaksättare är en del av ett aktivt val. Ska jag ha spiskummin till köttgrytan? Curry till korven i tomatsås? Timjan till kycklingen? Svart, vit, grön eller röd peppar?


Men saltet är alltid med. Även när jag har buljong eller soja i maten blir det åtminstone lite salt på riset, i pastan eller i potatisvattnet. Ofta strör jag lite salt på maten då också. En ritual gränsande till en tvångshandling.


Både människor och djur behöver en viss mängd salt per dag. Saltet behövs både för att muskler och nerver ska fungera bra och det är viktigt för den så kallade osmosregleringen: Vätskebalansen i våra kroppar. Akut saltbrist kan vara ett livshotande tillstånd. Djur som inte naturligt får i sig salt genom att äta köttet från andra djur behöver söka sig till andra saltkällor. Det är också därför bönder placerar ut saltstenar för betesdjuren. Och det är säkert bland annat därför vi har ganska lätt för att känna ett ”saltsug” och sträcka oss efter chipsskålen.


 


Saltet är självklart: Billigt, alltid till hands. Men så har det inte alltid varit.  En gång var saltet en bristvara på många platser där det bodde människor. Så länge vi levde som jägare och samlare och åt en hel del rått kött och fisk fick vi i regel i oss det vi behövde av salt utan att behöva tillsätta något. Det har man kunnat konstatera genom studier av naturfolk i Afrika. Men när vi började koka alltmer av vår mat gick en hel del av det naturliga saltinnehållet förlorat i tillagningen. Dessutom började vi redan för många tusen år sen att använda salt för att konservera livsmedel. Ett behov som förstås också ökade när vi spred oss över Jorden och allt fler människor levde i klimat eller naturtyper med mycket varierande tillgång på föda över året. Dessutom behövdes salt också bl.a för att garva djurhudar.


Människor som levde nära havskuster kunde alltid fixa salt genom att samla havsvatten i kärl, gropar och håligheter och låta det avdunsta eller koka med hjälp av kokeldar. För de som levde i inlandet kunde det vara betydligt svårare. Inte minst här i Norden där det är mycket ont om naturliga förekomster i marken och där vattnet längst hela Östersjökusten inte är tillräckligt salt. Salt var därför en av ytterst få produkter som bondehushållen redan i äldre tid behövde skaffa sig utifrån. Historiker spekulerar i att behovet av salt var en drivande faktor bakom vikingarnas handelsfärder. Men handel med och organiserad utvinning av salt har en mycket äldre historia än så. Arkeologiska fynd vid en stor saltfyndighet i Transsylvanien i nuvarande Rumänien pekar mot att man utvann salt där redan för 8 000 år sen. I Bulgarien finns en annan stor saltåder. De första spåren efter brytning, för drygt 7 000 år sen, sammanfaller i tiden med de första spåren efter fasta bosättningar vid Svarta havskusten och längst med Donau. Vissa historiker menar att det rentav var just salttillgången som möjliggjorde en övergång från nomadtillvaron. Arkeologiska utgrävningar har bl.a avslöjat att en hög mur byggts runt anläggningen, ett tecken på att saltet redan för åtskilliga tusen år sen var mycket eftertraktat!


 

Arkeologiska lämningar från den forntida staden som växte upp vid saltbrottet i nuvarande Provadia i Bulgarien (www.visit-bulgaria.com)


Under järnåldern utvecklades nya tekniker för utvinning med gruvschakt och stora tråg som saltet med hjälp av vatten filtrerades fram ur. Att ha turen att sitta på en saltgruva vid den här tiden kan rentav jämföras med att idag ha bakdelen stadigt placerad över ett stort oljefält. I närheten av Salzburg (!) i Österrike började kelter bryta salt och blev rika. De bytte salt och saltat kött mot vin och diverse andra lyxvaror från både Grekland och Romarriket.


Det var dock långtifrån bara i Europa som saltet var big business. I Afrika fanns stora saltfyndigheter på flera platser i Saharaöknen. Det salt som bröts där, i huvudsak av slavar, var en av de viktigaste varorna i de handelskaravaner som gick mellan länderna runt Medelhavet och skogsländerna i söder. Förtjänsten på saltbrytningen var god. I södra Afrikas inland var efterfrågan på salt så stor att det gick att byta mot guld. Det är inte underligt att saltet genom historien ibland har kallats just för det vita guldet.


I Kina kontrollerade centralmakten både framställning av och handel med salt. Dessutom tog man ut särskilda skatter på salt som bl.a finansierade stora delar av bygget av Kinesiska muren. Ännu när Marco Polo besökte landet på 1200-talet kom upp till en tredjedel av statens inkomster från saltskatter. När Sverige fortfarande bara var en samling hövdingadömen och mer eller mindre tillfälliga allianser utan ens ett embryo till någon slags centralmakt köpte de kejserliga myndigheterna upp överskottet av salt och lagrade det för att kunna sälja till normalpris i tider av brist.


Saltskatter togs också ut i flera europeiska länder och var betydelsefull för statsmakterna även där. Skatter och prisregleringar skapade föga förvånande också en svart marknad och i exempelvis Frankrike fanns saltsmugglarligor som låg i ständig fejd med indrivarna av saltskatten. Den avskaffades till slut under franska revolutionen 1789, men återinfördes av Napoleon och avskaffades helt först år 1945.


Även i norra Europa hade saltet stor betydelse. Inte minst för att insaltad fisk var en av de viktigaste födokällorna för folket som levde här då. Under medeltiden hade Hansan monopol på både handeln med salt och med fisk i 300 år. Är det någon som tror att ens något av dagens allra mest framgångsrika företag kommer att kunna behålla sin maktposition ens hälften av den tiden?


Fram till medeltiden sköttes som redan nämnts troligen det mesta av saltbrytningen av slavar. Ett hårt arbete och ett hårt liv. Senare blev det krigsfångar och vanliga, dömda brottslingar. De överlevde sällan mer än några få år av brytning. När de efterhand ersattes av vanliga gruvarbetare fick dessa ändå ibland vistas veckor i sträck under jord. För att göra deras tillvaro lite drägligare byggdes på flera platser underjordiska kyrkor. Ibland är både kyrkorummet och utsmyckningen helt och hållet skulpterade direkt ur saltstenen som på bilden nedan från gruvan i Wieliczka i Polen. Den var för övrigt en av de allra största och mest lönsamma näringsverksamheterna i hela Europa från senmedeltiden och fram till 1600-talet.


 

Interiör från den underjordiska kyrkan i saltgruvan i Wieliczka. (bild från Pinterest - uppladdad av Ben Zapolsky) 


Salt fortsatte att vara en viktig handelsvara ännu i många år och det är väl först från och med 1900-talet som effektivare tillverkningsmetoder och allt snabbare och säkrare transporter förvandlat det till en basvara. Salt konsumeras förstås fortfarande i stora mängder, men idag är det en billig råvara och det var länge sen någon jämställde det med guld.


Men vad är då salt egentligen? I traditionell hinduism såg man salt som ett av jordens sju grundämnen. Idag vet vi sen länge att det är en kemisk förening: Natriumklorid. Även känt som koksalt. Natrium och kloratomer reagerar med varandra på så sätt att elektroner från natriumatomen upptas av kloratomen. Atomerna blir då joniserade, d.v.s de får en positiv laddning (natriumatomen) och en negativ laddning (kloratomen). Det uppstår då en s.k elektrostatisk attraktion där mängder av natrium- och klorjoner bildar en saltkristall. Egentligen är det missvisande att bara kalla det för salt, eftersom det finns många andra salter som kan bildas på en rad olika vis och med olika grundämnen som både positiva och negativa joner.


Det salt vi köper för att ha i maten är dock inte ren natriumklorid. Dels tillsätter salttillverkare sen många år en liten mängd jod därför att jodbrist både kan orsaka fosterskador på nervsystemet och struma hos vuxna. Dessutom tillsätts vanligen en liten mängd av ämnen som förebygger att saltet klumpar sig. I havssalt och salt som bryts i gruvor förekommer också naturliga spårämnen.  


 

Nutida utvinning av salt från havsvatten i s.k saliner (källa: www.salz.ch)


Salt är som sagt livsnödvändigt för oss och andra levande varelser. Men vi kan också få för mycket av salt. I västvärlden får vi i snitt i oss åtminstone dubbla det rekommenderade dagsintaget. En hög saltkonsumtion har länge ansetts orsaka höjd risk för hjärt- och kärlsjukdom. De fem senaste åren har dock analyser av större studier kommit till delvis andra slutsatser och föreslår att gränsvärdena kan höjas upp emot den nivå som dagsintaget av salt uppgår till i genomsnitt. Men alla forskare är inte överens (surprise, surprise) och Livsmedelsverket har hittills inte velat ändra sina gamla rekommendationer.


Mer om saltets roll i människans kultur blir det i en kommande bloggpost!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Henrik - Tisdag 7 april 18:36

Mängder av amatöranalyser, amatörstatistik och amatördiagram produceras och delas just nu varje dag om Covid-19 och risken att smittas, bli allvarligt sjuk eller rentav dö. Mitt bidrag i den här posten är att med hjälp av lite siffror och diagram vis...

Av Henrik - Torsdag 26 mars 00:16

Enligt vissa källor började han arbeta åt maffian redan på Al Capones tid. Åttio år efter det berömda åtalet mot Capone år 1931 för skattebrott stod han själv vid 94 års ålder återigen åtalad inför en domstol.   John Franzese föddes år 1917, yngs...

Av Henrik - Fredag 31 jan 00:07

Frisören som berättar om sin tid i Treblinka har stannat i mitt minne sen jag såg filmen Shoah nån gång på 80-talet. Nu har jag sett om intervjun. Medan han klipper en kund berättar Abraham Bomba för regissören Claude Lanzmann om hur han anlände till...

Av Henrik - Måndag 13 jan 08:15

I helgen fyllde januariavtalet ett år. Något större firande av födelsedagsbarnet har dock inte förmärkts. De uteblivna hyllningarna och födelsedagstårtorna förvånar nog inte många. Frågan är om någon politisk överenskommelse i svensk historia varit...

Av Henrik - 1 december 2019 15:00

Varför bry sig om detta? Tja, det finns ingen djupare mening än att kolla upp en fråga jag funderat på en tid: Återkommer inte vissa typer av "nyheter" på kvällstidningarnas förstasidor väldigt ofta? Ont i knäna? Nätbedrägerier? Hur man kan maxa sin ...

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ jonesiskt med Blogkeen
Följ jonesiskt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se