jonesiskt

Direktlänk till inlägg 13 januari 2019

Vänsterns val

Av Henrik - 13 januari 2019 17:15

Spekulationerna om hur Vänsterpartiet kommer att ställa sig till januariöverenskommelsen ökar och det börjar gå upp för folk att januariöverenskommelsen inte nödvändigtvis blir den promenad i parken att få igenom som var den dominerande uppfattningen när det kom fram att C accepterar den.


Jag har funderat kring detta sen i fredags och försökt sätta mig in i världen från ett socialistiskt vänsterperspektiv. Det är förstås inte helt lätt för ett gammalt högerspöke (enligt vissa :-) ), men jag tror ändå inte att jag är helt värdelös på det. Genom mitt fackliga engagemang har jag sysslat i många år med förhandlingar om olika saker. Det handlar om flera saker, men två viktiga förutsättningar för framgång är att:


- Kunna utvärdera sin egen och motståndarens styrkepositioner korrekt

- Kunna sätta sig in i hur motståndaren tänker, vilket innebär att man måste försöka leva sig in i hens perspektiv.


Utifrån det och baserat på tidigare uttalanden från V:s partiledning och det som nu börjar sippra ut i media kommer jag till slutsatsen att de som tror att Sjöstedt&co kommer att gnissla tänder men motvilligt släppa igenom den högerställda vänsterregeringen troligtvis har fel: V kommer att rösta NEJ på torsdag. Säker kan jag förstås inte vara, men säg 80-20


 

Om jag vore partistrateg på V:s kansli skulle jag peka på följande:


- Partiet har uttryckligen lovat att inte gå med på vad som helst bara för att det är en S-regering och att inte agera "dörrmatta"

- Överenskommelsen S/MP/C/L innehåller ett flertal röda skynken eller åtminstone näst intill för klassiska vänsterväljare

- Det står uttryckligen att regeringen INTE ska driva frågan om förbud mot vinster i välfärden - V:s profilfråga de senaste åren

- Och så har vi detta: "Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden."


Det här är helt enkelt för mycket att tugga i sig för att med någon trovärdighet kunna hävda att man står för en kraftfull och tydlig vänsteropposition om man trycker på gul knapp på torsdag. Särskilt som mandatfördelningen gör att man i praktiken blir betydelselös när man väl släppt igenom regeringen.


Nu kan man hävda att V knappast riskerar något större väljartapp om man ändå - för att inte riskera att släppa fram SD till något slags inflytande - trycker gult. Vart ska de gå? Något alternativ till vänster finns knappast och FI är i realiteten utraderat som politisk kraft. Kanske hade det där ändå räckt för att välja det minst onda av två onda ting. Om det nu inte funnits positiva saker i vågskålen för ett NEJ. Och si - det finns det:


Just nu sitter Vänsterpartiet med Svarte Petter och riskerar svekdebatt och anklagelser hur man än röstar. Röstar man gult har man kortet kvar på hand också. Men vad händer om man röstar NEJ? Jo, ett NEJ innebär att C+L får tillbaka Svarte Petter på hand. Med bara en omröstning kvar om statsminister. Inget av dessa partier vill ha extraval, särskilt inte L som sitter i en närmast desperat sits med ett kluvet parti och opinionsundersökningar som placerar partiet under riksdagsspärren. Dessutom är partikassan nästan tom.


Om det skulle bli extraval så hamnar C/L i en mycket svår situation. De kommer att klämmas åt med frågor om vem de egentligen kommer att stödja efter valet. Alla svar kommer att låta ihåliga och de kommer att framstå som oklara och inte trovärdiga. Deras partiledare har redan rasat kraftigt i förtroende pga detta. De måste försöka undvika ett extraval. Men hur? Genom att bryta sina löften om att ”inte ge SD inflytande” och släppa fram Kristersson? Mycket bekymmersamt för trovärdigheten? Så vad göra? Det minst dåliga i en urusel situation är sannolikt att trots allt låta V får vara med på ett hörn och gå med på några strykningar och tillägg i överenskommelsen. För att sen skylla på att det parlamentariska läget och ansvaret för landet inte ger dem något annat val.


Och om det trots allt blir extraval då? Ja, V är tillsammans med SD det parti som sannolikt har minst anledning att oroa sig. De borde ha goda möjligheter att locka över vänstersossar med argument om att vänsterflanken måste stärkas sen S nu visat sig beredda att annars göra alltför långtgående eftergifter åt ”Borgarna”. Anklagelser om att ha kastat in Sverige i en ännu djupare politisk kris kommer de säkert att få. Men det kan de nog hantera ganska lätt. Tror att även många även icke-vänsterpartister har full förståelse för att de inte vill släppa igenom ett regeringsförslag som utesluter dem och driver politiken på ett antal områden i rakt motsatt riktning mot V:s önskan.


Dessutom är det inte omöjligt att både MP och L trillar ut i ett extraval. Givet att rött block fortfarande är större än f.d Alliansen är det en mycket bättre situation för V, sett till möjligheten att utöva konkret inflytande på en S-regering i någon form. Visst är det något av ett vågspel – om MP åker ut men inte L kan resultatet bli att Alliansen blir större och kan göra politisk comeback. Men opinionsläget totalt pekar inte dit just nu och f.d Alliansen har trovärdighetsproblem som heter duga. Jag skulle definitivt vara beredd att ta risken med extraval med V-hatt på.


Skulle C/L inför risken av ett extraval med svansen mellan benen krypa tillbaka till M och Kristersson och trycka gul knapp i den fjärde omröstningen som då blir med Kristersson som statsminister så är det heller inte så dåligt för V som man kan tro. Naturligtvis blir den förda politiken då ännu mer mot deras väljare. Men V är ett ytterkantsparti och tjänar precis som SD på att det råder tydliga konfliktlinjer och skarpa motsättningar i det politiska landskapet. Ju mer högerpolitik, desto mer kan V tjäna på att driva en tydlig opposition mot den. Särskilt som S nu har tappat trovärdighet genom att göra flera eftergifter på viktiga områden i överenskommelsen som släpptes i fredags.


Möjligen kan det finnas en oro för att ett extraval ger SD fler mandat. Men vad då? Alla sansade personer inser att det kanske blir några procent till, inte någon egen majoritet eller ens något i närheten därav. Ska V verkligen låta sig bli utkastat i den politiska kylan och förklarade för irrelevanta i de närmaste årens riksdagsarbete bara för att undvika risken att det kommer 10 SD-riksdagsmän till? Nej, knappast.


En M/KD-regering kan också förväntas få stora problem, något som kommit i skymundan av svekdebatter och moraliska brösttoner från mittenpartierna mot SD. Ulf Kristersson idé om att ”frimodigt lägga fram” sina allianspolitiska förslag och hoppas att SD stödjer dem utan att få något tillbaka är en svag strategi minst sagt. Den kan egentligen falla närsomhelst, eller åtminstone senast i nästa budgetomröstning. Det är heller inte omöjligt att extravalet istället kommer genom att SD röstar NEJ på Kristerssons regering i den fjärde omröstningen efter uttalandena om att man inte kommer att ge SD något.


Då slipper dessutom V bära hundhuvudet för att ha utlöst extravalet.


Med allt detta i beaktande kan jag egentligen bara se ett enda skäl för V att inte trycka NEJ på torsdag: Att man trycker på samma knapp som huvudfienden SD. Det är en invändning värd att beakta. Jag är övertygad om att signalerna om att V ska ge upp sitt motstånd mot EU-medlemskap kan spåras till det politiska obehaget man känner över att ha hamnat på samma sida som SD i en stor, politisk fråga. Så detta betyder uppenbarligen en hel del i partikulturen. Men jag tror inte det räcker och man kan argumentera tämligen övertygande för att man kan säga NEJ till ett förslag av flera olika och egentligen helt motstridiga skäl.


Så: Tecknen på himlen pekar mot att krisen inte är över och att Sverige på torsdag tar ett stort steg närmare ett extraval, trots att det är det sista som både en majoritet av partierna och väljarna vill se.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Henrik - Tisdag 7 april 18:36

Mängder av amatöranalyser, amatörstatistik och amatördiagram produceras och delas just nu varje dag om Covid-19 och risken att smittas, bli allvarligt sjuk eller rentav dö. Mitt bidrag i den här posten är att med hjälp av lite siffror och diagram vis...

Av Henrik - Torsdag 26 mars 00:16

Enligt vissa källor började han arbeta åt maffian redan på Al Capones tid. Åttio år efter det berömda åtalet mot Capone år 1931 för skattebrott stod han själv vid 94 års ålder återigen åtalad inför en domstol.   John Franzese föddes år 1917, yngs...

Av Henrik - Fredag 31 jan 00:07

Frisören som berättar om sin tid i Treblinka har stannat i mitt minne sen jag såg filmen Shoah nån gång på 80-talet. Nu har jag sett om intervjun. Medan han klipper en kund berättar Abraham Bomba för regissören Claude Lanzmann om hur han anlände till...

Av Henrik - Måndag 13 jan 08:15

I helgen fyllde januariavtalet ett år. Något större firande av födelsedagsbarnet har dock inte förmärkts. De uteblivna hyllningarna och födelsedagstårtorna förvånar nog inte många. Frågan är om någon politisk överenskommelse i svensk historia varit...

Av Henrik - 1 december 2019 15:00

Varför bry sig om detta? Tja, det finns ingen djupare mening än att kolla upp en fråga jag funderat på en tid: Återkommer inte vissa typer av "nyheter" på kvällstidningarnas förstasidor väldigt ofta? Ont i knäna? Nätbedrägerier? Hur man kan maxa sin ...

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ jonesiskt med Blogkeen
Följ jonesiskt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se