Idén har blivit en riktig framgång: En app som förmedlar kontakt mellan människor som vill bli av med saker och personer som mot ersättning kan tänka sig att frakta bort dem. Den heter TipTapp och startades för ganska precis tre år sen i Stockholm. Det funkar sså att den som vill ha något bortfraktat lägger in en gratis annons, meddelar var grejerna finns att hämta och vilken ersättning som betalas. En hämtare svarar, ett avtal träffas. När tjänsten är utförd betalar kunden till utföraren via en betalningsmodul i appen. TipTapp tar 10% i provision, där har du affärsmodellen. Flera riskkapitalister har investerat i appen och företaget bakom och en expansion till fler storstäder i Europa planeras, för långsiktig lönsamhet krävs tydligen större volymer. Då har ändå tjänsten vuxit lavinartat sen starten, upp emot 150 000 nedladdningar har gjorts av appen.

En stor del av de affärer som görs upp handlar om att få sopor slängda. Kanske tunga saker man inte orkar bära själv. Kanske stora saker man inte har en tillräckligt stor bil för att frakta. Eller bara saker som man själv inte har tid eller lust att köra till tippen själv. Att man fokuserar på just storstäder är för att en större andel människor inte har egen bil där.

Från företagets egen hemsida

Tjänsten har som sagt blivit en framgång, men nu har den stött på problem. I veckan gick nämligen Miljöförvaltningen i Stockholms stad och meddelade att den ”sopförmedling” som verkar vara appens huvudverksamhet strider mot reglerna om kommunalt avfallsmonopol i Miljöbalken. Om jag fattat saken rätt så får du som privatperson eller företagare bara lämna in dina egna sopor och avfall. All hämtning, distribution och annan hantering har kommunen ensamrätt på. Den kan förstås upphandla tjänster, vilket ju också sker i stor utsträckning, men ingen aktör har rätt att på eget bevåg hämta avfall mot ekonomisk ersättning och köra det till kommunala återvinningsstationer.  Kommunen planerar att ta fram en egen tjänst för avfallshämtning av den här typen, via sina entreprenörer. Möjligheten finns redan idag, men det är krångligt att ta reda på hur det går till. Priset är också högre. Vi ska återkomma till det.

Beslutet är överklagat och i väntan på avgörande i domstol rullar tjänsten vidare. Männen bakom den är naturligtvis besvikna, både på Stockholms stads agerande och en lagstiftning de menar är föråldrad.

Att Miljöförvaltningen agerat verkar ha utlösts av att personal på återvinningsstationerna lagt märke till ett mönster: Ungefär 25-30 personer kom med mängder av skräp och avfall många gånger om dagen. Det är knappast särskilt förvånande att det blivit så. Även om appen säger sig vara en del av den s.k delningsekonomin. Att vi byter varor och tjänster med varandra med hjälp av den nya tekniken innebär naturligtvis inte att den inte kan utnyttjas för att tjäna pengar mer yrkesmässigt. Visserligen får inte företag koppla upp sig, men här verkar det snarare röra sig om personer som drivit en slags, tja ska vi kalla det inofficiell näringsverksamhet. Breakit.se har pratat med en av de personer som kört i större skala och han medger att han inte betalat någon skatt eller sociala avgifter. Ersättningen är alldeles för dålig för att det skulle bli någon lönsamhet i så fall menar han.

För några år sen hade vi under en tid en liknande situation med bolaget Uber Pop som själva sade sig erbjuda en samåkningstjänst. Olaglig taxiverksamhet menade flera myndigheter. I maj 2016 meddelade bolaget att man lade ner tjänsten i Sverige. Även här rörde det sig uppenbart i många fall inte om enstaka samåkningsavtal, utan om personer som tog körningar som sin huvudsakliga eller enda sysselsättning och levde på inkomsterna från den. Flera förare har dömts i tingsrätten och både förarna själva och Uber har eftertaxerats av Skatteverket.

Skatteverkets egen expert på delningsekonomi medger att det är svårt att avgöra hur våra befintliga regelverk ska tolkas i de situationer som uppstår i delningsekonomin och appar som TipTapp. Svårigheten ligger dock främst i frågan om vem det är som är skyldig att betala in skatter och avgifter på de ekonomiska transaktioner som uppstår, inte i om det rör sig om en transaktion som skatt ska betalas på.

Det är rentav så att du som utnyttjar TipTapp själv kan bli skyldig att betala skatt och avgifter för den du anlitar under vissa förhållanden.

Det är här någonstans det börjar bli knepigt tycker jag. Även om jag långt ifrån hängt med i de här frågorna så inser jag det värde som ligger i tjänster som TipTapp. Både för enskilda människor och kanske också för samhället. Att byta istället för att köpa nytt är bra för miljön (kanske inte för en tillväxtbaserad ekonomi, men det är en annan fråga). Att jag tar även ditt skräp med mig när jag ändå ska till tippen är också bra för miljön. Att vi samåker till jobbet likaså.

Frågan är bara var gränsen ska dras mellan vad som är tjänster och gentjänster och vad som är näringsverksamhet eller arbete på uppdrag åt någon.

Om man hårdrar våra skattelagar så är vi egentligen, med ett antal preciserade undantag, skyldiga att skatta för de flesta ekonomiska transaktioner som utförs mellan personer. Vi betalar moms, vi betalar skatt på vinsten av en husförsäljning, vi betalar lön till någon som arbetat åt oss, företagaren betalar skatt på överskottet av sin affärsverksamhet. Det är så vi finansierar vår välfärd och så länge vi vill ha kvar den åtminstone på dagens nivå och i huvudsak just finansierad gemensamt så är det så här vi måste fortsätta att finansiera den. Det är ren matematik, varken politik eller ideologi.

Varför vissa transaktioner som utförs exakt av de här skälen och på i grunden samma premisser som annan närings- eller uppdragsverksamhet på något mystiskt vis skulle vara skattefria bara för att de är en del av delningsekonomin och uppstår genom överenskommelser som träffas i en flashig app istället för genom en vanlig beställning har jag väldigt svårt att förstå.

Samtidigt är det uppenbart att det finns och ska finnas en gräns någonstans. De flesta av oss är förmodligen överens om att den gränsen går åtminstone en liten bit bortom den officiella gränsen för när man formellt måste deklarera, lämna kontrolluppgifter etc. Fjortonåringen som går ut med grannens hund tre gånger i veckan, nittonåringen som kör skräp i sin gamla Volvo några gånger i månaden och drar in nån tusenlapp totalt. Jag tror dessutom att de flesta nationalekonomer är överens om att det är nödvändigt med en sån här ”informell ekonomi” även i ett utvecklat samhälle.

Att acceptera att de här systemen används på ett mer organiserat vis är däremot något helt annat. Vill vi verkligen att det ska vara okej att en person försörjer sig helt eller till stor del på att köra skräp hela dagarna utan att skatta på vad den tjänar? I mina ögon är det näringsverksamhet precis som vilken annan som helst. Godtar vi att det ska råda något mystiskt undantag här så godtar vi också att företag som vill gepå schyssta villkor med lön som ger rätt till pension och sjukersättning åt de anställda och ordentliga försäkringar (det här är dessutom en verksamhet där skador och olyckor definitivt kan inträffa) inte har en chans att konkurrera. Vi godtar också att de personer de gäller hamnar utanför de vanliga trygghetssystemen.

Ett argument jag ser nämnas är att de som hoppar på den här typen av tjänster och försöker leva på dem är personer som har svårt att få ett vanligt jobb. Det kan säkert stämma. Men blir det mer rätt? Det är lite samma typ av fråga som om vi passivt ska acceptera svartarbete bara för att det ger en chans för ”papperslösa” att kunna leva i Sverige.

I grunden är det faktiskt en moralisk fråga tycker jag, inte på något avgörande sätt skild från att anlita polska byggjobbare för 100 spänn i timmen till altanbygget eller klippa sig för 125 kronor. Du vet innerst inne att om den du köper tjänsten av ska få någorlunda schyssta villkor och en trygghet som åtminstone påminner om din egen så måste du betala mer pengar. Fast det är onekligen en skillnad om du har anledning att tro att han eller hon som hämtar skräpet eller skjutsar dig någonstans faktiskt bara gör det som en tillfällig extragrej.

Man kan naturligtvis inte heller stänga tjänster av den här typen enbart med argumentet att de missbrukas. Tyvärr är det så att alla typer av nättjänster som på något vis förmedlar kontakter mellan människor missbrukas. Blocket används av hälare och småtjuvar som försöker få avsättning för sitt stöldgods. Kontaktsajter där människor vill träffa en seriös partner får också in otrogna lögnare som är ute efter lite omväxling mot det småtrista förhållandet hemma, eller rena sol-och-vårare av bägge kön som söker efter någon ensam, kärlekstörstande människa att mjölka på så mycket pengar som det går. Till och med sociala medier och debattforum missbrukas av folk för att sprida propaganda och lögner. Men hur gör man då för att bekämpa oönskade effekter av våra nya ekonomiska plattformar av den typ som jag gett exempel på här? Var ska gränsen dras mellan vad som är okej och inte? Hur stävjas missbruk, hur undviker vi att tjänsterna bidrar till att utnyttja redan utsatta människor?

Det är något som både samhället och vi som privatpersoner har anledning att fundera mer på under de kommande åren. För det lär komma fler tjänster som Uber Pop och TipTapp, var så säker!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska vi eller ska vi inte förbjuda bränning och annat vanhelgande av religiösa symboler? Var drar vi gränsen i så fall för vilka symboler som ska skyddas och var gränsen går för när något ska räknas som vanhelgande?   Sverige har diskuterat det hä...

År 2018 ger författaren, poddaren, programledaren, nöjesjournalisten m.m. Alex Schulman ut romanen ”Bränn alla mina brev”. Boken blir en enorm succé och filmatiseras bara några år senare. Boken handlar om Schulmans morföräldrar: Den på si...

Natten mot den 24 februari 2022. Rysslands president, Vladimir Putin, ger den slutliga ordern. Mängder av ryska militärfordon korsar gränsen mot Ukraina på ett antal olika platser. Robotar skjuts mot flera platser. Framryckande artilleri börjar skjut...

Har vi alla i grunden likadana känslor? Upplever vi glädje, sorg, skam, avundsjuka, stolthet, ilska på samma vis, oberoende på varifrån vi kommer och vilken kulturell kontext som omger oss?   I populärkulturen har svaret på den frågan länge varit...

Välkommen till bloggen Jonesiskts eftervalsanalys. Här hittar du en hel del intressanta uppgifter om hur det röstades i det här valet och jämförelser med tidigare val. Det första avsnittet bygger i huvudsak på SVT:s vallokalundersökning (VALU 2022). ...