jonesiskt

Alla inlägg den 20 mars 2018

Av Henrik - 20 mars 2018 23:23

I tre bloggposter har jag försökt ge en övergripande beskrivning av dödsstraffets historia i Sverige, med särskilt fokus på 1600-talet. Vilka brott kunde man få dödsstraff för? Hur tillämpades lagarna i praktiken? Hur vanligt var det egentligen med avrättningar för 300-400 år sen?

 

Eric Dahlbergs samtida karta över 1600-talets svenska stormaktsvälde


I den här avslutande delen i serien tänkte jag försöka sätta in dödsstraffen i ett lite större perspektiv. Kan de vara lättare att förklara om vi tittar på hur samhället i stort såg ut vid den här tiden? Vad människor tyckte och tänkte om olika saker?


När det görs filmer och TV-serier som utspelar sig längre bak i tiden upplever jag ofta att de inte känns särskilt realistiska när det kommer till hur karaktärerna tänker och känner och handlar utifrån det. Åtminstone inte som jag har uppfattat att t ex medeltidens människor såg på tillvaron enligt historikerna. Det blir mer av 2000-talsmänniskor som lajvar 1600-talsdito.


En sak som verkar vara särskilt svår är religionens och det magiskas självklara plats och betydelse i människors liv och tankevärld. Att människor ofta bröt mot religiösa påbud och exempelvis begick horsbrott betyder inte att de inte var fullt och fast övertygade om att det fanns en högre makt och att den styrde världen. Likaså tvivlade de inte på att det var från denna högre makt som förbuden mot allt från stöld och utomäktenskapligt sex till dråp och mordbrand kom. Fruktan för skärselden och helvetet var reell och drev fram allt från medeltidens stora donationer till kloster, till gråtande bekännelser från anklagade brottslingar som såg det som sin enda chans att bli förlåten av Gud på stupstocken och därmed ändå få komma till himlen efter att ha blivit halshuggen. Det fanns ingen åtskillnad mellan världslig och religiös moral, tvärtom så innehöll lagarna som vi sett en rad bestämmelser om ”brott” som inte drabbade andra människor utan bara handlade om brytandet av religiösa tabun.


Med en sån världsbild blir inställningen till dödsstraff mycket mer begriplig. Likaså bristen, åtminstone i källorna, på ifrågasättande av rätten att ta livet av människor. Här är det två saker som måste hållas isär. Utan tvivel ifrågasattes många gånger dödsstraffet i enskilda fall. Omständigheter runt brottet och den dömdes person fick människor på alla nivåer i samhället att göra det. Från bönderna och andra vanliga människor i häradet via de högutbildade männen i hovrätterna hela vägen upp till kungen själv. Därför blev många människor i slutändan benådade och fick behålla sina liv. Men de innebar inte att dödsstraffet som princip ifrågasattes. För vissa brott som mord verkar knappast någon ha tänkt och tyckt annat än att den skyldige måste betala med sitt eget liv.


Jag tror också att de historiker har rätt som menar att lagstiftningen och särskilt hur den faktiskt utövades inte skulle ha kunnat fungera om den inte i huvudsak hade haft stöd av befolkningen. Vi bör komma ihåg att vissa brott framstår helt annorlunda beroende på perspektiv. De flesta av oss i nutiden kan antagligen känna visst medlidande för kvinnorna som mördade sina barn och att en inte ringa del av skulden fanns i samhällssystemet och dess inhumana behandling av ogifta mödrar, liksom den stora ojämlikhet som rådde. Men 1600-talets människor hade knappast ett sånt perspektiv. De kunde bara utgå från sin egen tids värderingar och normsystem. Med de glasögonen såg man nog knappast några förmildrande omständigheter, bara det hemska brottet.


 

Två bondkvinnor på 1600-talet hämtar vatten. Teckning av Johan Frisenheim (1670-1737)


Även om den enskilda människan och hennes framtida salighet var viktig i den här tiden så innehöll den inte de föreställningar om livets absoluta okränkbarhet som kom med upplysningstiden. Det är först under andra halvan av 1700-talet som röster mot dödsstraffet börjar höras i Europa och det dröjer innan de får något genomslag i lagstiftningen.


Forskarna är också i stort sett överens om att det här var en tid då våld av alla slag var mycket vanligare och därmed på ett annat vis ett naturligt inslag i människors liv. Från exempelvis bevarade domböcker från sent 1400-tal och framåt kan vi i flera städer se hur mycket högre frekvensen av mord och dråp var. Människor högg ihjäl varandra för banaliteter. Och på varje dråp gick mångfalt fler våldsbrott. Domstolarna hade mängder av fall som rörde slagsmål och misshandel med varierande grad av kroppsskador. Ofta utlöst av någon förolämpning. Det var inte heller alltför ovanligt med mål som rörde våld mellan kvinnor. Till det kan man lägga allt våld som måste ha ägt rum i hemmen, men som bara nådde domstolarna om det gick över vissa gränser.


I en sån värld är det rimligt att anta att det inte framstod som fullt lika extremt som för oss att hugga huvudet av folk på torg eller avrättningsplatser.  Dessutom innehöll straffsystemet också en mängd annat legaliserat våld. Man kunde hugga både öron och händer av tjuvar eller märka dem i pannan. Ännu vanligare var misshandel som straff: Människor blev piskade offentligt eller fick springa gatlopp mellan led av soldater som slog dem med exempelvis hårda käppar. Även om dödsstraffet var det grövsta och slutgiltiga straffet var det mentala avståndet till andra straff på det viset inte så långt. De var helt enkelt en del av ett system av rättsliga sanktioner som för flertalet troligen kände logiskt, om också inte särskilt sympatiskt. Samtidigt ska vi minnas att i det glesbefolkade land Sverige då var, så gick det ändå för många människor ganska långt mellan gångerna då man faktiskt såg offentlig prygling eller rentav en hängning eller halshuggning. Helt enkelt därför att det i en genomsnittlig människas närområde bodde kanske inte mer än några hundra eller på sin höjd något tusental människor.


Döden som sådan var också så mycket mer närvarande i 1600-talsmänniskans värld. Människor dog hemma, inte på sjukhus. De dog i alla åldrar. Livsvillkoren för såväl hög som för låg var att man närsomhelst kunde ryckas bort av någon sjukdom eller skada vi idag kan bota. För de flesta väntade inte något särskilt långt liv. Det liv som väntade var också för de flesta hårt och fyllt av kroppsliga ansträngningar och vedermödor. Många plågades av kroniska sjukdomar som liten eller ingen lindring fanns mot. Människor såg trots livsvilja ofta fram emot döden en befriare, naturligtvis tack vare kyrkans löften om evigt liv i paradiset en dag för den som inte bröt mot kyrkans bud. Att hänga en 30-årig tjuv som redan straffats två gånger för stöld framstod säkert inte som ett lika extremt ingrepp i hans framtid som det skulle ha gjort idag. Avrättningen var förstås lika oåterkallelig då som nu, men den bröt inte av mot det "normala" på samma sätt i en tid där döden ständigt lurade runt hörnet.


Dessutom befann sig Sverige i krig under en stor del av den här epoken, som fortfarande med en ton av självbelåtenhet kallas för stormaktstiden. Mängder av män från hela landet skrevs ut till armén och flottan. En väldigt stor del av dem dog: I strid, av skador efter strid eller av sjukdomar. De som kom hem kan säkert många gånger ha brutaliserats av sina upplevelser. Detta mer eller mindre ständiga krigstillstånd och all propaganda mot Sveriges fiender som spreds i befolkningen har i varje fall knappast inverkat positivt.


Slutligen spelade säkert också ritualen kring dödsstraffen in. Den dödsdömde förväntades bekänna sina synder under vägledning av en präst. Dödsstraffet skulle då sona brottet och åtminstone så småningom skulle det vara möjligt för honom att få komma till himlen. Förmodligen bidrog det här till legitimeringen av avrättningarna i vanliga människors ögon, även om själva exekutionen fortfarande kunde vara brutal med efterföljande stegling eller bränning av kroppen.


En intressant tanke är var dåtidens Sverige värderingsmässigt skulle ha placerats in på den här bilden från World Values Survey som du säkert känner igen:

 


Helt klart är i varje fall att det var ett land mycket mer präglat av tradition och kampen för överlevnad än de sekulära och individualistiska synsätt som idag präglar Sverige. Även om de skulle ha det lättare med språket än en skomakare från Irak eller en hemmafru från Etiopien så skulle det med all sannolikhet vara förenat med svårigheter för en genomsnittlig 1600-talssvensk att vänja sig vid vår tids synsätt och värderingar på olika områden och antagligen ännu svårare att verkligen anpassa sig, förstå och acceptera dem fullt ut. Även om kanske just frånvaron av dödsstraff inte skulle vara bland det som var svårast att smälta.


Någonstans under 1600-talet började ändå så smått en positiv utveckling ta fart. Historiker är överens om att nivåerna av våld i samhället börjar sjunka. Förklaringar har sökts både i att svenskarna lärde sig hantera affekt bättre och värderingsförskjutningar där det aggressiva försvaret av hedern inte längre blev lika viktigt. Det är väl i mina ögon ganska troligt att bägge dessa, men också andra faktorer spelar in. Häromveckan hörde jag på en podd där det bl.a togs upp att ideal om att behärska sig blev allt starkare under 1600-talet. När den nya svenska lagen kom 1734 och avskaffade rätten för män att slå sina hustrur i uppfostringssyfte så hade den redan föregåtts av en växande uppfattning att det beteendet var ovärdigt en man med kontroll över sig själv.


Även om utvecklingen gick långsamt så började efterhand också synen på institutionaliserat våld i form av allt från offentlig prygling till dödsstraff att förändras. Vid 1700-talets mitt avrättades fortfarande i snitt något 50-tal människor varje år i Sverige. Det är i relativa tal fortfarande en frekvens som är runt 5 gånger så hög som i dagens Saudiarabien. Sen sjönk det mot århundradets slut ner mot runt 10 stycken. Där höll det sig sen med lite variation uppåt och neråt i flera decennier. Fortfarande dömdes många dödsstraff ut, men i de flesta fall blev det benådning. Fler dömdes också till fängelse för brott som tidigare lett till döden.


Runt mitten av 1800-talet började på allvar en debatt om dödsstraffet och dess plats eller snarare inte plats i ett modernt samhälle. Nu sjönk också antalet verkställda dödsstraff ner mot 6-7 om året och det var i princip endast personer dömda för mord som verkligen blev avrättade. År 1864 kom den nya strafflagen som avskaffade flertalet av de tidigare dödsstraffsbelagda brotten och dessutom gav domstolarna möjlighet att själva i de återstående fallen (mord, rånmord, grovt spioneri och ett par till) välja mellan dödsstraff och livstids fängelse.


Egentligen ansåg nu i princip även dödsstraffets försvarare att det var ett extremt rättsmedel som mest skulle tjäna som avskräckningsmedel och kunna tillgripas i de absolut värsta fallen eller i händelse av en oväntad och okontrollerbar våg av dödligt våld. Resultatet syns tydligt i statistiken. Antalet utdömda dödsstraff sjönk snabbt och var efter några år nere på 3-4 stycken per år i snitt. Fram emot sekelskiftet var det bara 1-2 dödsdomar om året. Ännu färre verkställdes; det gick nu åratal mellan avrättningarna.


År 1876 avskaffades de offentliga avrättningarna. I fortsättningen skulle fångarna avrättas innanför fängelsets murar, med ett mindre antal vittnen närvarande för att kunna styrka att allt gått rätt till. Det var nu definitivt slut på de makabra skådespel som halshuggningar och hängningar på galgbackar, torg och avrättningsplatser i många hundra år utgjort i Sverige.


Efter det genomfördes under de 45 år till som dödsstraffet var officiellt i bruk totalt 9 stycken avrättningar. Av dem ägde 8 rum år 1900 eller tidigare. År 1910 skedde den sista avrättningen i Sverige. Alfred Ander halshöggs med en några år tidigare från Frankrike inköpt giljotin. Det hela ägde rum på en Långholmens fängelse i Stockholm. Tio år senare utfärdades den sista dödsdomen i Sverige. Efter att den dömde fått straffet omvandlat till livstids fängelse avskaffades dödsstraffet i fredstid året efter, 1921.


En lång, blodig och för Sverige allt annat än ärofull historia hade till sist nått sin slutpunkt.

 

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards