När jag hälsar på min kollega ser jag att han gärna vill prata om något. Så jag frågar så där lite halvt skämtsamt något i stil med om han har något på hjärtat.

Det har han. Han har sina tre barn på en skola i Alvik. Igår blev en man mördad alldeles intill skolans område. Två män, beväpnade med kniv och ett stort svärd sågs lämna platsen springande. Personal från skolan hade försökt hjälpa offret, till ingen nytta. Det hade varit ganska många barn kvar på skolan. Ingen av dem hade som tur var sett själva dådet, men oron och uppskrämdheten hade startat rykten om att det var ett barn på skolan som var offer. 

Min kollega är verkligen inte typen som gormar och har sig, men jag märker att han är både bedrövad och upprörd. Och vem skulle inte vara det när hänsynslösa, kriminella våldsverkare begår mord på öppen gata några tiotal meter från där ens barn befinner sig.

Det blir några artiklar av det hela i de stora nättidningarna. De sjunker snabbt ner under horisonten. Så som det brukar vara nuförtiden. Det är som att dessa mord börjar bli normaliserade, för att låna ett av vänsterns favorituttryck. Hur många av oss skakar bara dem av oss, så länge de sker någon annanstans? Så länge det verkar som att ingen oskyldig drabbats? Vad nu definitionen på "oskyldig" är. Och visst säger dom att Sverige aldrig har varit tryggare? För medelklassen, på någorlunda tryggt avstånd från miljonprogrammen och de skumma bakgatorna på sena kvällar. Och det är ju vi som räknas. Eller? 

Även jag skakar av mig. Men ibland kommer känslorna upp till ytan. Inte minst när jag påminns om att de här sakerna numer äger rum på obehagligt nära avstånd från mig. I eller i anslutning till de områden där jag själv och mina barn rör oss dagligen, på väg till arbete, skola, fotbollsträningar...

Jag bestämmer mig för att göra en kartläggning. Hur många mord har inträffat här i Västerort de senaste tre åren? Med hjälp av Google och Flashback sätter jag igång. Det tar en god stund. Alla uppgifter måste kollas: Var det verkligen ett mord? Vad blev det rättsliga efterspelet? Jag sätter dit blåa nålar på min karta: En för varje fall. Tre är mörkröda: De är dubbelmord. En är gul och symboliserar ett misstänkt, men ännu inte bekräftat mord i Rissne. Det inträffade samma dag som mordet i Alvik. Det blir 31 nålar till slut. 33 säkra mord och ett misstänkt. Sedan oktober 2014. Dödens kartnålar.

En klickbar version av kartan (med lite kortfattad information om varje mord) finns här: https://drive.google.com/open?id=1k1b9W8ySNEBtNFlyFRWyswZM30Q&usp=sharing

Alla mordplatser befinner sig mindre än en mil från min lägenhet (markerad på kartan som ett vitt hus i en röd cirkel), fågelvägen. Det närmaste av dem inträffade bara 100 meter från mitt köksfönster. I juni 2015 knivhöggs en man till döds alldeles nedanför Vällingby centrum. En avlägset bekant hade velat ha ett telefonnummer av honom. När mannen vägrade blev det bråk som slutade med ett knivhugg rakt i hjärtat. Förövaren, 37-årige Amir, har ett digert straffregister. Han hoppade av skolan redan innan han gått ut högstadiet, har i stort sett aldrig arbetat och har haft grava missbruksproblem i många år. Han dömdes till 16 års fängelse i hovrätten.

Av de 33, kanske 34 offren är fyra kvinnor. Tre av dem mördades av nuvarande eller föredetta partners. Det mest uppmärksammade är mordet på Lotta R. i Ulvsunda. Hon överfölls i sin egen bostad av mannen Martin J. som hon haft ett kort förhållande med och misshandlades så brutalt att även härdad ambulanspersonal och poliser chockades svårt. Mördaren var en ökänd våldsverkare, en 115 kg tung kroppsbyggare som redan hade liv på sitt samvete efter en helt oprovocerad misshandel där offret senare dog av sina skador. 

Det fallet fick mycket uppmärksamhet. Lika mycket blev det inte när 48-åriga Sonja C hittades död i april i år på ett hotellrum vid Brommaplan, knivskuren i halsen och lämnad att förblöda. Hennes så kallade pojkvän, som tidigare dömts till fängelse för att ha misshandlat henne, dömdes nyligen till 16 års fängelse för mord. Mannen, 36-årige Omar B, har dömts till fängelse 17 gånger (!) sen han var 18 år, bland annat för att ha knivskurit en annan kvinna i ansiktet.

Som ni som läser själva kan se går det liksom ett pärlband av blå nålar genom kartans mittpunkt. Det är Järva där miljonprogramområdena ligger på rad: Hjulsta, Tensta, Rinkeby, Rissne och Hallonbergen. En liten bit norrut ansluter Akalla, Husby och Kista. Här har ett antal män skjutits ihjäl eller knivskurits till döds i olika konflikter bland kriminella. Ibland har det bara gått dagar mellan olika mord och polisens bedömning är att det rör sig om hämnd: Flera av de döda varit inblandade i tidigare mord. I vissa fall handlar det troligen bara om knark- eller spelskulder. Eller att någon sagt något olämpligt. För dessa unga män är lättkränkta. Kombinera det med bristande konsekvenstänk, bristande impulskontroll och tillgång till skjutvapen och resultatet blir livsfarligt.

I ett mer uppmärksammat fall i mars i år mördades paret José och Elizabeth i sin egen lägenhet av ett gäng unga män som nu står åtalade för dubbelmordet. Mannen hade bevittnat ett mord bara några veckor tidigare och åklagaren menar att mordet handlade om att tysta honom. Kvinnan förefaller bara ha varit på fel plats vid fel tidpunkt. 

När man betänker det en stund är det kanske inte så konstigt att polisen nu i praktiken har tvingats lägga ner utredningen om det dubbelmord som inträffade på ett café i Rinkeby för snart ett år sen. Offren, två bröder i 25-årsåldern av somalisk härkomst, sköts till döds inne på caféet. Men ingen vill vittna. Inte personalen, inte andra gäster. Inte vänner och familj. De döda var kända s.k livsstilskriminella. Vid begravningen uppmanade en imam de många unga som kommit dit att begrava hatet. Men konflikterna och skjutningarna fortsätter. Tittar jag ut från mitt köksfönster igen ser jag ett område på några få kvadratkilometer där åtminstone runt 20 människor mördats sen hösten 2014. 

Mindre än 2,5 kilometer från den plats jag nu sitter och skriver på stormade också beväpnade män in på en restaurang för tre år sen. Förr om åren besökte jag den rätt ofta för att hämta pizza. Ibland hade jag en eller bägge mina söner med mig. Inne på restaurangen satt en 21-årig kriminell som enligt skvallret på Flashback hade gjort sig osams med för många personer. Inför ögonen på övriga gäster blir han praktiskt taget avrättad. Vid restaurangens bakdörr står en medbrottsling till mördaren, också han beväpnad. När dörren öppnas blir han nervös och skjuter personen som kommer in rakt i ansiktet.

Det är en 70-årig man, en stamgäst. Han hare varit ute och rökt. Som genom ett under överlever han med delvis söndertrasad käke. Kulan går rakt igenom. Tur och tillfälligheter som gör listan över offer en mindre. Precis som det troligen handlar om tur och tillfälligheter att ett antal andra skjutningar de senaste åren "bara" har slutat med allvarliga skador hos offret. 

Och där ute finns hundratals livsstilskriminella i mitt närområde. Beväpnade med skjutvapen och inbegripna i diverse konflikter med varandra. Polisen försöker bevaka dem för att förhindra nya skjutningar, men vi får hela tiden bevis för att det inte fungerar hela vägen. Senast igår dog en ung man igen, denna gång i Norsborg på andra sidan Mälaren. Det är lite för mycket träd i vägen för att jag se dit, men det är bara en dryg mil fågelvägen. 

Det känns inte helt enkelt att glatt stämma in i ett "Sverige har aldrig varit tryggare än nu" när man tänker på det här. Och jag är inte säker på att mammorna på Järvafältet som måste skicka sina barn till skolor där kriminella gäng rekryterar redan i mellanstadiet håller med. Eller handlarna i Husby som blir både bestulna, utpressade och rånade av lokala, kriminella gäng med noll respekt för andras egendom. Eller poliser och utryckningspersonal som blir attackerade med stenar när de åker in i samma "särskilt utsatta områden" för att upprätthålla lag och ordning. Eller bara för att försöka hjälpa någon som är sjuk eller råkat ut för en olycka. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska vi eller ska vi inte förbjuda bränning och annat vanhelgande av religiösa symboler? Var drar vi gränsen i så fall för vilka symboler som ska skyddas och var gränsen går för när något ska räknas som vanhelgande?   Sverige har diskuterat det hä...

År 2018 ger författaren, poddaren, programledaren, nöjesjournalisten m.m. Alex Schulman ut romanen ”Bränn alla mina brev”. Boken blir en enorm succé och filmatiseras bara några år senare. Boken handlar om Schulmans morföräldrar: Den på si...

Natten mot den 24 februari 2022. Rysslands president, Vladimir Putin, ger den slutliga ordern. Mängder av ryska militärfordon korsar gränsen mot Ukraina på ett antal olika platser. Robotar skjuts mot flera platser. Framryckande artilleri börjar skjut...

Har vi alla i grunden likadana känslor? Upplever vi glädje, sorg, skam, avundsjuka, stolthet, ilska på samma vis, oberoende på varifrån vi kommer och vilken kulturell kontext som omger oss?   I populärkulturen har svaret på den frågan länge varit...

Välkommen till bloggen Jonesiskts eftervalsanalys. Här hittar du en hel del intressanta uppgifter om hur det röstades i det här valet och jämförelser med tidigare val. Det första avsnittet bygger i huvudsak på SVT:s vallokalundersökning (VALU 2022). ...