-          Jag trodde ändå inte att det skulle gå så här. Helt uppenbart ett utslag av positivt tänkande, snarare än nykter politisk analys.

-          Folkomröstningar är verkligen ett tveeggat svärd. Å ena sidan kan de ses som den yttersta formen av demokrati: En viktig fråga avgörs direkt av väljarna och människor behöver inte hamna i svåra dilemman när det parti man normalt stöder har en annan uppfattning än den egna. Kanske legitimeras också positiva beslut (att gå med i EU t ex) bättre i folkdjupet.

Å andra sidan: Tenderar inte folkomröstningar ofta att dela upp de röstberättigade i två ganska jämnstora grupper vilket gör att åt vilket håll beslutet än går så är legitimiteten i det på ett djupare plan ganska tveksam. Samtidigt sår de också split på ett helt annat sätt än när vi röstar på partier. Jag tror inte heller att de bidrar till att människor röstar utifrån en balanserad analys av sakfrågan: Snarare polariserar debatten de båda åsiktslägren till att bara fokusera på de egna argumenten och bortse från relevansen i motståndarsidans. För så är det ju i verkligheten: I större frågor som delar en grupp människor så finns nästan alltid rimliga argument för bägge ståndpunkterna. Kanske till och med möjligheten att hitta en kompromisslösning mellan dem. Om vi inte kör fast i skyttegravarna.

-          Ska man överhuvudtaget utlysa folkomröstning i en ”negativ” fråga (att begära utträde ur EU till exempel) så bör det rimligen vara så att man har anledning att tro att det finns en starkare opinion än strax över hälften som kommer att rösta för. Och som verkligen kan förväntas göra det utifrån rimliga premisser och inte bara önsketänkande. Många britter tror uppenbarligen att de kommer att få det bättre i sin vardag av att ”Bryssel” inte lägger sig besluten längre och att polska hantverkare stoppas vid gränsen. Det tror inte jag

-          Oavsett vad man tycker om folkomröstningen så visar dock resultatet att det finns en brist på demokratisk/folklig legitimitet för EU i flera medlemsländer. Kanske framför allt de som inte befinner sig i det geografiska och politiska centrumet och dessutom är nettobidragsgivare. De frågorna har vare sig EU eller nationella politiker lyckats besvara på ett trovärdigt vis. ”What’s in it for us?” Här finns ett betydande pedagogiskt problem. Allt tyder på att den liberala grundidén om att ett fritt flöde av varor, pengar, tjänster och människor är positiva faktorer för en ekonomi på längre sikt. Men det är svårt att för sina väljare kunna peka ut exakt att detta flöde inom EU är en starkt bidragande faktor till den positiva ekonomiska utveckling som de flesta länder i EU ändå haft de senaste decennierna. Inklusive Storbritannien. Det är tyvärr desto lättare att peka på avigsidorna (som de ter sig i mångas ögon):

• Byråkrater i dyra kostymer som sprätter omkring i Bryssel och kostar miljarder
• Beslut som åtminstone upplevs som fåniga och frihetsinskränkande
• Miljarder vi betalar till andra länder i EU samtidigt som vi har egna problem och många egna invånare som har svårt att försörja sig.
• Folk som kommer och jobbar för lägre löner (ofta) och är beredda att jobba längre arbetsdagar och kanske faktiskt konkurrerar ut just mitt jobb
• Tiggare från fattiga länder i det forna öst som sitter framför varje mataffär och slår upp tältläger i skogar och på ödetomter.

-          När sen EU misslyckas totalt att hantera den migrationskris som uppstod förra året (oavsett i vilket åsiktsläger man befinner sig i angående vad unionen exakt borde ha gjort) så bidrar det naturligtvis inte heller till synen på EU som något som ger vanliga medborgare ett bättre liv. Överhuvudtaget har frågan runt både EU-intern migration och flyktingar/asylsökande inte kunnat få en tillräcklig förankring i den rika, västliga delen av EU. Bland annat därför att många politiker glömt bort att i en demokrati så kan man inte bara titta på valresultat här och nu, utan måste också tänka över om man har legitimitet i de frågor som väljarna uppfattar som viktigast. Annars finns risken att populistpartier snabbt poppar upp och skapar en mycket svårhanterlig situation.

-          Stad/landsbygdskonflikten är naturligtvis en faktor i detta också. Varken här eller i England har vi lyckats bromsa utvecklingen som gjort skillnaderna mellan dem i både ekonomiskt välstånd, subjektivt framtidstro och värderingar allt större. Den driver fram ett ökat motstånd och misstro mot både EU och det politiska etablissemanget i stort. Ser man det från synvinkeln hos de politiker och tjänstemän i GB som nu mister sin lukrativa plats vid EU:s köttgrytor så kan jag inte säga att jag tycker särskilt synd om dem.

-          Cameron gjorde fel, men resultatet är ett faktum. Nu måste både EU och de enskilda medlemsstaterna fundera över både konsekvenser och slutsatser. En del frågor blir sannolikt mycket svåra. Att låta Storbritannien kvarstå i någon slags priviligierad halvsituation där man står utanför men ändå inte (t ex får ha kvar alla frihandelsavtal men slipper betala pengar och slipper den fria rörligheten) kan driva fram starka opinioner för utträde i fler länder bland dem som i realiteten försörjer EU. Att vara mer njugg kan skada hela Europas ekonomi.

Jag avundas inte dem som ska fatta dessa svåra beslut de närmaste åren. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska vi eller ska vi inte förbjuda bränning och annat vanhelgande av religiösa symboler? Var drar vi gränsen i så fall för vilka symboler som ska skyddas och var gränsen går för när något ska räknas som vanhelgande?   Sverige har diskuterat det hä...

År 2018 ger författaren, poddaren, programledaren, nöjesjournalisten m.m. Alex Schulman ut romanen ”Bränn alla mina brev”. Boken blir en enorm succé och filmatiseras bara några år senare. Boken handlar om Schulmans morföräldrar: Den på si...

Natten mot den 24 februari 2022. Rysslands president, Vladimir Putin, ger den slutliga ordern. Mängder av ryska militärfordon korsar gränsen mot Ukraina på ett antal olika platser. Robotar skjuts mot flera platser. Framryckande artilleri börjar skjut...

Har vi alla i grunden likadana känslor? Upplever vi glädje, sorg, skam, avundsjuka, stolthet, ilska på samma vis, oberoende på varifrån vi kommer och vilken kulturell kontext som omger oss?   I populärkulturen har svaret på den frågan länge varit...

Välkommen till bloggen Jonesiskts eftervalsanalys. Här hittar du en hel del intressanta uppgifter om hur det röstades i det här valet och jämförelser med tidigare val. Det första avsnittet bygger i huvudsak på SVT:s vallokalundersökning (VALU 2022). ...