jonesiskt

Alla inlägg den 8 maj 2016

Av Henrik - 8 maj 2016 23:27

Så var det dags för lite identitetspolitik igen. Och den här gången är det ingen mindre än Jan Lööf som hamnat i skottgluggen, angripen av sin eget förlag. Jag vet inte hur mycket mitt blodtryck steg av att läsa nedanstående artikel i DN: http://mobil.dn.se/kultur-noje/jan-loofs-populara-bocker-kan-stoppas/ Lite lugnade jag mig av att alla som kommenterat saken på Facebook verkar rörande överens om det vansinniga i tilltaget. Frågan är bara om det vinner över de idéer som tycks röra sig i huvudena hos kvinnorna på förlaget som enligt egen utsago ägnar mycket tid internt åt att gå igenom äldre utgivningar. I syfte då att revidera och skriva om historien i bästa 1984-stil.


Jag har tidigare skrivit om min syn på de här idéerna som hur välmenande de än är leder i helt fel riktning och dessutom bygger på en många gånger felaktig syn på det som granskas http://jonesiskt.bloggplatsen.se/2012/12/17/9159216-censur-i-tomteverkstan/. Jag ska därför inte återupprepa de principiella argumenten i den, utan ägna mig mer åt just Jan Lööf och de aktuella böckerna.


 


Jan Lööf är en genialisk tecknare och historieberättare som skapat flera av det senaste halvseklets mest klassiska svenska bilderböcker. Dessutom har han tecknat serier där Ville som ursprungligen publicerades i tidningen Vi som följetong utgör kronan på verket. Hans teckningsstil är på samma gång burlesk, absurd och realistisk. Han älskar att rita bilar, maskiner och apparater av alla de slag och de är alltid verklighetstroget återgivna i både detalj och funktion, även om de alltid är tecknade i hans speciella stil.


När Jan Lööf ritar människor så gör han det också på ett speciellt och helt igenom personligt vis. Förutom när han ritar barn så är ett genomgående drag att figurerna i hans böcker är mer eller mindre överdrivna, fast de samtidigt är realistiskt ritade. Män har nästan alltid mer eller mindre grova anletsdrag med stora öron och näsor. Ofta är de fula eller ser lite robotlika ut. De är karikatyrer. Den stilen använder han oberoende av ålder och etnisk härkomst och vad det verkar oberoende av vad han känner för figuren i fråga. Det är hans teckningsstil helt enkelt.


Innan de politiska strömningar som krävde kulturell rättning i det identitetspolitiska ledet fick fäste på allvar i Sverige brukade man kalla sånt för konstnärlig frihet. Särskilt när det inte fanns någon anledning att misstänka onda avsikter hos konstnären.


Det är inte heller vilka böcker som helst man gett sig på. Morfar är Sjörövare är en av hans allra första och mest klassiska berättelser. Och Ta fast Fabian – ja det är en av mina absoluta favoriter i barnboksgenren. Som tur är tyckte mina söner samma sak när de var små. Jag vet inte hur många dussin gånger jag läste den för dem som godnattsaga när de var små. Inte heller hur många gånger jag upptäckte någon ny rolig detalj i hans fantasieggande och detaljrika teckningar från olika Stockholmsmiljöer som apan Fabian förflyttar sig genom på sin flykt från de elaka djurskötarna.


Alldeles bortsett från det är det också en djupt mänsklig berättelse om apan som tas från sin mamma, men med intelligens och beslutsamhet lyckas återvända till Afrika och sitt liv i frihet.


Hur någon kan få för sig att klanka ner på den för en enda teckning – dessutom uppenbarligen av en person som Janne själv beundrade och tyckte om – övergår mitt förstånd.


Så vad är det då som hänt? Har horder av barn av afrikansk eller arabisk härkomst vänt sig till bibliotek, bokhandlare eller bokförlag och gråtande berättat om hur ledsna de blivit och hur ”rasifierade” de känt sig av att läsa Jan Lööfs sagor? Nej, åtminstone inte vad som framgår. Man har fått ”reaktioner från läsare” skriver man. Det tvivlar jag inte på, men jag tror inte ett ögonblick att det finns några ledsna barn. Bara ilskna identitetspolitiker som letar fel och läser in ”strukturell rasism” i allt som skildrar en ”icke-vit” på minsta humoristiska eller kanske småfåniga vis. Oavsett om samma berättelse skildrar horder av ”CIS-män” på precis samma vis.


Man kan nu invända att uppsåtet ändå är gott och att ingen vill någon något illa. Det må vara sant, men det gör inte det hela mindre ”problematiskt” (för att använda ett annat av identitetsvänsterns favorituttryck i dessa dagar). För den som kan sin historia finns det något djupt obehagligt i det här. När man talar om censur i diktaturer finns det en tendens att mest föreställa sig brutala män i långa rockar som kommer och beslagtar hela travar med ”förhatlig litteratur” och slänger på bokbål eller i dokumentförstörare. Men sanningen är att en lika stor del består av självcensur och ängsliga människor som ger sig på andras verk i vad de tror är en kamp för det goda och rätta.


Just själva idén att ett verk inte borde ges ut för att det kan väcka anstöt eller skildrar något ”olämpligt” ämne är en bärande idé i detta tankemönster och dominerade t ex den sovjetiska litteraturen i många decennier. Även efter Stalins fall. Resultatet blev därefter: Mängder av i grunden värdelös, men ”god” litteratur gavs ut och berömdes av recensenter och litteraturkritiker. Medan författare av stor litteratur som blev utgivna trots att de tog upp något som sågs som ”kontroversiellt” enligt rådande ”socialistiska” normer inte sällan fick löpa gatlopp efter att någon bombastisk hävdare av dåtidens politiska korrekthet satte igång ett drev mot vad det nu var för något i verket som bröt mot det ideal som skulle känneteckna litteraturen.


Och att i efterhand a’la George Orwells 1984 ge sig in och korrigera och förbjuda litteratur man plötsligt kommit på att den var olämplig förekom det också. Och förekommer fortfarande. Det är motbjudande och skrämmande när det sker i diktaturer. Men det är tamejfan mer än obehagligt också när det sker helt frivilligt på förlag i en demokrati med i stort sett full yttrandefrihet.


Man kan bara hoppas att de politiskt korrekta damerna på förlaget tar åt sig av kritiken och inser att det måste vara en försvinnande liten minoritet människor som på fullt allvar vill censurera några av Sveriges bästa och roligaste barnböcker.


Rör inte min Jan!


        

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards