jonesiskt

Alla inlägg den 16 januari 2016

Av Henrik - 16 januari 2016 17:12

Vällingby - vällingarnas by. En gammal kulturbygd alldeles intill Mälaren som varit bebodd åtminstone sen järnåldern och som fram till slutet av 1940-talet fortfarande var rena landet. Åkrar, ängar, några gårdar, ett antal mindre hus där lantarbetare och deras familjer bodde. En liten byskola. Grusvägar. Mindre än en mil bort från stadspulsen vid Fridhemsplan. Helt säkert lever fortfarande människor som vuxit upp i denna miljö.


Så kom 1950-talet och med det framväxten av det nya Sverige. Stockholms Stad hade förvärvat marken några år tidigare och nu skulle ett stolt projekt förverkligas. Med en ambitionsnivå långt från dagens "förtätningar" med maximering av både antal lägenheter och vinster för bygghetrrarna. Vällingby skulle bli ett slags flaggskepp för ABC-tanken: Arbete, Bostad, Centrum. Människor skulle flytta dit, antingen från trånga och omoderna lägenheter i innerstaden eller utifrån landet, och leva hela sina liv där var det meningen. Så blev det inte riktigt, men det är ändå en väldig skillnad mot de förorter som växte fram under miljonprogrammet. I Vällingby finns en tanke bakom allt: Hur vägar och gångvägar är placerade, hur hög och låg bebyggelse blandas, hur husen ska harmonisera med den omgivande topografin. Och det finns plats att andas på i form av öppna, gröna ytor. 


Vällingby är också mitt hem på jorden, sen ganska precis 16 år. Därmed är det också nu med marginal den plats jag bott på längst. Jag minns fortfarande när vi tog vårt nyinköpta radhus i besittning. Vi ställde ner barnvagnsinsatsen med min äldste son, då ungefär fem månader, på golvet i vardagsrummet och gick förundrade omkring i det tomma huset. Här skulle vi alltså bo!


Jag har alltid trivts här. Ett skäl är att det är eller åtminstone varit ett slags tvärsnitt av samhället. Här bor folk från alla samhällsklasser utom möjligen de allra rikaste. Här finns människor i olika åldrar och med alla tänkbara bakgrunder. Jag ville varken att mina barn skulle växa upp i något ghetto där man knappt märkte att man var i Sverige eller i ett övre medelklassreservat som skulle ge dem en falsk bild av hur samhället idag ser ut. En viss oro för framtiden har jag dock. Vällingby har numer en klart högre andel människor med utomeuropeisk bakgrund än snittet i Stockholm och det ökar. Det finns tecken på att det pågår en s.k filtreringsprocess här - motsatsen till gentrifiering. Människor med högre inkomster och stabil förankring i samhället flyttar och ersätts av personer på den andra ändan av skalan. De senaste åren har det varit flera gangstermord i närområdet, det har skjutits skarpt i centrum och förra veckan sprängde någon en affärslokal i källarplanet i ett bostadshus mitt i natten och flera människor skadades i den efterföljande branden och fick föras till sjukhus. I barnens skola har problemen också märkts, inte minst med tanke på att en hel del svenska medelklassföräldrar väljer att flytta barnen till privata skolor längre bort. 


Men: Det är ändå mitt Vällingby och även om jag en dag flyttar härifrån så kommer det alltid att ha en plats i mitt hjärta. Idag visade det sig i sin vackraste vinterskrud och jag fick en impuls att gå runt och ta lite kort, trots kylan. Ni får ta det för vad det är, jag är en ingen större fotograf och äger heller ingen fin kamera. Förhoppningsvis ger det ändå en bild av MIN hembygd, även om det inte är en hembygd med röda små stugor, trolska sjöar och grönskande sädesfält! 


 

Höghus i gnistrande vintersol. En härlig syn för en höghusfantast som undertecknad och en ganska typisk vällingbyvy.

 

 

Från nionde våningen i mitt eget höghus. De norra delarna av centrala Vällingby. Långt bort skymtar Kista Science Tower.

 

 

Västerortskyrkan. Tro det eller ej, men den världsberömde arkitekten Le Corbusier framhöll den en gång under en föreläsningsturné i USA som en av tre kyrkor i Europa man inte fick missa om man ville se vackra kyrkor. De andra två? Sacre-Coeur i Paris och Peterskyrkan i Rom!

 

 

KFEM-huset - ritat av Gert Wingårdh - möter en besökare till anrika Vällingby centrum som anländer österifrån, via Råcksta. Det stora nytillskottet under renoveringen av Centrumet i början av 2000-talet. Här har många affärer öppnat och lagt ner sen dess.

 

 

Trevåningshus i lite olika design och kulör utgör den vanligaste bebyggelsen. Även jag själv bodde i ett sånt här ett par år.

 

 

Det finaste höghuset i hela Vällingby tyckte jag redan när jag flyttade till området. Tio år senare fick jag möjlighet att flytta dit! Sjätte balkongen nedifrån var min. Noga räknat befinner vi oss i stadsdelen Råcksta, cirka 150 meter från tunnelbanan. Enda nackdelen var det infernaliska gnisslet från tågen som körde in i vagnhallen under sommarhalvåret. Samt att ungarna delade rum och blev alltmer osams på grund av det. Nu har vi flyttat till större sen 1,5 år tillbaka och friden härskar oftast.

 

 

Långseleringen - även känt som de engelska radhusen. En idyll som ligger lite i en slags förnäm avskildhet på en kulle ovanför övrig bebyggelse. Här bodde jag de första sju åren i Vällingby och här bor fortfarande mina barn när de inte är hos mig.

 

 

Mera Långseleringen. Hela området är bostadsrättsförening, men radhusen var faktiskt hyresrätter till mitten av 90-talet!

 

 

Vällingbyskolan. I 2015 års julkalender kunde man se en arkivsnutt med barn som sprang runt på skolgården nån gång på 50-talet. De är pensionärer nu! Hit kom jag första gången för mer än tio år sen med en lite sammanbiten sexåring i handen. Han har nu lämnat skolan och går på gymnasium i Spånga. Time flies!

 

 

Radhus på Vällingbyhöjden, det exklusivaste området i stadsdelen. Här skulle jag inte ha något emot att bo!

 

 

Inte så mycket snö än, men nog ser man på rimfrosten att det är en riktig vinterdag!

 

 

I sydvästra hörnet av Vällingby finns det ett par runda hus. Jag blir alltid lika fascinerad när jag promenerar förbi. Har dock inte fått möjlighet att se hur det ser ut invändigt. Är det svårt att sätta upp hyllor och tavlor på väggarna tro?

 

 

En bildblogg från Vällingby vore inte komplett utan tunnelbanan. Den är vår livsnerv och utan konkurrens främsta, kollektiva transportmedel. 

 

 

Genom stora delar av Vällingby löper Ådalen - en slags grön lunga (även om den är vit just nu) som också bidrar till att vi kan förflytta oss via lugna gångvägar nästan vart vi än ska. Efter ett och ett halvt decennium här har jag sen länge utforskat området på både tvären och längden till fots.

 

 

Klassiska Trappan i Vällingby centrum, just nu under ombyggnad. Här har Benny Andersson, uppvuxen och bosatt alldeles i närheten, spelat och repat och lyssnat på andra band i fritidsgården som ligger alldeles ovanför.

 

 

Centrum. Uppe på taket syns det klassiska V:et - än idag det främsta landmärket i Vällingby.

 

 

"Trapphusen" (som även syns från mitt fönster). Ett av de bästa exemplen på hur arkitektur och terräng fått samspela. Det är svårt att se någon byggherre med dagens prefabricerade, vinstmaximerande hus ge sig på något dylikt. I förgrunden Solursparken. 

 

 

Sista bilden. Mitt hem på Jorden - Ångermannagatan 170. Näst längst upp till vänster ser ni min balkong. Härifrån är det en dryg minut att ta sig till busstorget och tunnelbanan. Lägg på en knapp minut till och man är mitt i Sveriges kanske mest klassiska utomhuscentrum. Ja - det är väldigt bekvämt att bo så!   

 

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards