Flera facebookkompisar har idag länkat till en liten krönika av Nina Björk. Hon är, antar jag att man kan hävda, en av våra mer tongivande samtidsdebattörer. ”Slog igenom” med den feministiska debattboken Under det rosa täcket år 1996. Årsbarn med mig. Kan inte påstå att jag läst mer en några enstaka inlägg från henne genom åren, men jag följer å andra sidan inte debatten i särskilt många aktuella frågor åt gången och missar därför mycket jag kanske inte borde ha missat.

Nina Björk skriver i varje fall i denna artikel http://www.dagensarena.se/magasinetarena/nina-bjork-voila-en-riktning-for-var-politik/ om sin syn på… ja, jag vet inte riktigt, men man kanske kan sammanfatta det med arbetsmarknadspolitik och de underliggande värderingar och människosyn som dikterar den. Det hon säger tycks mötas av irritation hos vissa och jubel eller åtminstone snudd på hos andra. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.

När Björk deklarerar att människan inte är ett medel för att nå ett annat mål så kan jag förstås med min grundläggande liberala och individualistiska syn på människan inte göra annat än att hålla med. Det låter nästan som ett eko av Vilhelm Moberg:

 ”Ingenting kan rubba mig ur den övertygelsen och tron, att vårt liv är helt vårt eget — att människolivet från vaggan till graven är ett mål i sig självt. ”

Det är också på den grunden jag avvisar både socialistiska och olika nationalistiska och konservativa ideologier: De sätter upp ett högre, kollektivt mål, antingen det nu må vara arbetarklassens kontroll över produktionsmedlen, det egna folkets skydd från ”rasfrämmande”,  eller bevarandet av de sedvänjor och bruk som man anser vara de rätta. Och så inskränker man människors fri- och rättigheter för det högre syftets skull. Nu skulle jag väl ändå misstänka att Nina Björk kan tänka sig fler regleringar och inskränkningar än jag för vad hon uppfattar som högre mål, men låt oss inte sväva ut på det sidospåret.

Nina Björk hävdar att ett krasst lönsamhetstänkande beskär människors frihet och manar fram Peter Tillbergs klassiska tavla med barnen i klassrummet för oss. Vi får inte se det som det främsta målet för deras uppväxt att göra dem anställningsbara.  Och visst kan man hålla med henne om det. Men är det inte lite av en straw man, en halmgubbe, som hon gör sig skyldig till? Har någon verkligen påstått, tycker verkligen någon i djupet av sitt hjärta att detta att alla ska kunna ta ett jobb är överordnat allting annat, närmast upphäver det? Är det ens konstigt att ett viktigt mål för både utbildning och arbetsmarknadspolitik är just att människor ska kunna få arbeten? Det är ju trots allt arbeten som skapar värden i vårt samhälle, antingen nu dessa värden består i palsternackor på en skånsk bondes åker som vi sen kan äta upp, turbiner i en fabrik som säljs på export och ger en massa människor inkomster de kan köpa både hus, kläder och mat för, omsorg som ges till patienter på ett sjukhus och får dem att må bättre eller vad som helst som vi nu behöver.

Jag har själv på senare år blivit mer skeptisk till det allmänna fokuset på ”lönsamhet” i vårt samhälle och det ständiga pratet om ekonomi och investeringar i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Även om hushållning med knappa resurser är ett grundläggande villkor för vår existens – kakan är alltid begränsad även om den som nu är större än någonsin tidigare i vår historia – så kan det helt klart förvrida våra perspektiv och få oss att glömma bort att varje situation inte kan utvärderas i huvudsak från om man kan tjäna eller spara en krona i den. Under fjolåret plöjde jag mig målmedvetet om än långsamt igenom nobelpristagaren Daniel Kahnemans Thinking fast and slow och fick många nya och värdefulla vinklingar runt mänskligt tänkande och hur vi fungerar på olika plan. En av de mer tänkvärda av alla forskningsresultat och slutsatser han presenterar är flera studier som visar att vår empati och som en följd av det vår generositet och vilja att hjälpa minskar om vi innan en situation där det blir aktuellt har tänkt på eller hanterat pengar eller något annat, ekonomiskt värde. Även om det man tänkt på inte har någon som helst logisk association till situationen där ens givmildhet eller hjälpsamhet sätts på prov. Jag kan gott erkänna att jag tänkt en hel del på detta och funderat över vad det t ex för med sig i sjukvård och äldreomsorg att mer eller mindre ständigt betona det ekonomiska perspektivet, även när man diskuterar sådant som egentligen är rena vård- eller omsorgsfrågor. Jag tror att vi skulle behöva uppmärksamma det här i samhällsdebatten på allvar de närmaste åren.

Trots det här känner jag mig ändå inte helt på samma våglängd som Nina Björk. Det saknas nämligen ett led i den ekvation hon försöker ställa upp. Hon beklagar sig över att detta att vi måste försöka lära oss något som någon annan efterfrågar och är beredd att ge oss ersättning för att utföra. Hon påstår att detta; att försöka pressa sig in i någon annans mall är motsatsen till frihet och självständighet. Men vad är det för frihet hon menar? Frihet att leva som en isolerad satellit i en mänsklig gemenskap och göra det som lyster en, även om ingen annan människa är det bittersta intresserad? Vem ska betala för det? Vad innebär det inte för frihetsinskränkning för dessa andra? För något säger mig att Nina Björk inte förespråkar att ungdomar och vuxna med mer eller mindre omöjliga drömmar eller drömmar de inte klarar av att förverkliga ska lämnas åt sitt eget öde.

I själva verket är dock hennes tankefel ännu mer grundläggande än så. Att säga att något som utgör grundvillkoren för vår existens är ”frihetsinskränkande” är bara tomt, existensialistiskt nonsens.  Vi är biologiska varelser som varje dag måste äta, kissa, bajsa och sova. Utgör dessa verklighetens ramar för vår existens en frihetsinskränkning? Den sortens improduktiva filosofi ger i alla fall inte jag mycket för. I de grundläggande villkoren för vår existens ingår att vi måste skaffa oss de saker vi behöver för att existera. Antingen måste vi producera dem själva, byta oss till dem eller be att andra människor skänker dem utan motprestation. Även om alternativ 3 är ett logiskt möjligt scenario för överlevnad, så tror jag att ytterst få tror att det skapar lyckliga och fria människor.

Om vi erkänner att det här är ett grundläggande villkor för oss som levande varelser så verkar det plötsligt inte så orimligt eller frihetsinskränkande att ändå våga säga att även i strävan efter personlig frihet och utveckling så måste vi fundera över hur vi ska kunna få vårt dagliga bröd, tak över huvudet och helst lite mer också.  Alla politiska och moraliska avvägningsproblem är inte lösta i och med så klart, men det känns som ett enklare och klarare sätt att se på frågan än det underliga och intrasslade perspektiv som Nina Björk verkar ha fastnat i.

 

Johan Rönnblom

19 februari 2013 22:34

Jag tolkar ditt resonemang så här (lite elakt, men du hävdar ju att socialister ser kontrollen över produktionsmedlen som ett mål i sig, så lite får man väl raljera): det är dåligt att tvinga människor, exempelvis till att bli lönsamma. Men eftersom alla människor ändå borde vilja bli lönsamma, så är det ändå okej att tvinga dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska vi eller ska vi inte förbjuda bränning och annat vanhelgande av religiösa symboler? Var drar vi gränsen i så fall för vilka symboler som ska skyddas och var gränsen går för när något ska räknas som vanhelgande?   Sverige har diskuterat det hä...

År 2018 ger författaren, poddaren, programledaren, nöjesjournalisten m.m. Alex Schulman ut romanen ”Bränn alla mina brev”. Boken blir en enorm succé och filmatiseras bara några år senare. Boken handlar om Schulmans morföräldrar: Den på si...

Natten mot den 24 februari 2022. Rysslands president, Vladimir Putin, ger den slutliga ordern. Mängder av ryska militärfordon korsar gränsen mot Ukraina på ett antal olika platser. Robotar skjuts mot flera platser. Framryckande artilleri börjar skjut...

Har vi alla i grunden likadana känslor? Upplever vi glädje, sorg, skam, avundsjuka, stolthet, ilska på samma vis, oberoende på varifrån vi kommer och vilken kulturell kontext som omger oss?   I populärkulturen har svaret på den frågan länge varit...

Välkommen till bloggen Jonesiskts eftervalsanalys. Här hittar du en hel del intressanta uppgifter om hur det röstades i det här valet och jämförelser med tidigare val. Det första avsnittet bygger i huvudsak på SVT:s vallokalundersökning (VALU 2022). ...