jonesiskt

Direktlänk till inlägg 4 januari 2013

På återbesök i bokhyllan

Av Henrik - 4 januari 2013 00:02

I fjol skrev jag en liten bloggpost om bokhyllor, både mina egna och andras.  Jag nämnde ett fåtal av de böcker som jag kan titta ut över när jag sitter vid min lilla dator- och arbetshörna här ute i köket.  I jakt på något att skriva år 2013 första bloggpost om så slog det mig att jag kanske kunde berätta om några till. Inte för att mina läsvanor nödvändigtvis skulle vara mer intressanta än någon annans, utan för att det ger mig chansen att ge en bild av vem jag varit, vem jag är och vad jag tänkt och tänker.  Sen finns där förstås också den lilla på en gång fromma och aningen narcissistiska förhoppningen att jag rent av skulle kunna inspirera någon att läsa något av det jag själv med stor behållning läst genom åren.


Låt oss börja längst upp till vänster. Här står som man kan förvänta sig en författare på A. Ni som känner mig lite närmare vet visserligen att ordning och reda kanske inte tillhör mina mest framträdande karaktärsdrag. Min bokhylla brukar jag dock alltid samvetsgrant plocka upp böckerna i god ordning i varje gång jag flyttar. Det är ett aningen tålamodsprövande pussel eftersom man brukar få flytta om böcker mellan hyllor åtskilliga gånger. Ett skäl till det är att jag aldrig orkat hålla systemet perfekt igång på föregående boplats. Senare införskaffade böcker har därför hamnat lite här och där, eller helt enkelt ovanpå en lätt tillgänglig bokrad om hyllorna börjar bli fulla. Därför dyker de också upp för sent under uppackningsprocessen eftersom de i flyttstressen blivit nedpackade i ”fel” låda. Så kan det gå. Nåja, längs till vänster står i varje fall dansken Martin Andersen Nexös ”Pelle Erövraren” – en tetralogi (4 delar) skriven i förra seklets början.  Trots sin ålder är det ett verk som varken känns gammalt eller mossigt, men det gör ju å andra sidan verkligt bra litteratur sällan eller aldrig.


Nexös böcker kan också användas som en illustration till min uppfattning om den eviga tvistefrågan om konstverket kan betraktas skilt från sin (underförstått mindre sympatiske eller rentav otrevlige) upphovsman. Nexö var i hela sitt vuxna liv övertygad socialist och kommunist och han dog till slut i Östtyskland. Det är inte troligt att han och jag skulle ha varit överens om mycket i en politisk eller ideologisk diskussion (även om vi tar hänsyn till de olika tider och omständigheter vi vuxit upp i). Men Pelle Erövraren är, särskilt de båda första delarna, en berättelse skriven med både stor realism,  knivskarp iakttagelseförmåga och stor inlevelseförmåga och sympati för de gestalter som befolkar den. Inte minst skildringen av Pelle och hans pappa ”Lassefar” och deras relation är en kärlekshistoria med samma djup som Mobergs Karl-Oskar och Kristina.  Förutom förmågan att berätta en historia så tror jag att konsten ligger i att våga berätta historien utan pekpinnar eller intryfferade, egna små politiska predikningar. Nexö litar helt enkelt på att hans skildring av den stora fattigdomen och de stora sociala orättvisorna ska gripa tag i läsaren ändå.  Och det gör de.


Vi färdas vidare på den översta hyllan och passerar en ensam Isaac Asimov – ”Jag robot”.  Tro nu inte att det är min enda bekantskap med honom. Från tonåren och ett antal år framåt plöjde jag igenom det mesta som fanns översatt till svenska av både honom och de andra, stora SF-författarna. Men av all den spänning och inspiration jag en gång fick ut av genren finns det tyvärr inte så mycket kvar. Om det beror på att jag blivit klokare eller bara mer fantasilös vet jag faktiskt inte. Kanske något däremellan? Men visst kan jag idag se att det finns mycket av klichéer och tekniknörderi på bekostnad av personskildringar eller ännu värre en vettig handling. Det händer dock att nån enstaka titel fångar mitt intresse. I fjol köpte jag t ex av en ren ingivelse Dimitrij Gluchovskijs ”Metro 2033” – en fantasieggande skildring av den lilla befolkningsspillra som överlevt ett totalt kärnvapenkrig nere i Moskvas strålnings- och bombsäkra tunnelbanesystem.  Den står för övrigt fel insorterad bredvid min lilla, tunna hylla med lyrik. Men låt oss återvända till A. Egentligen borde jag sortera in ”Vägen genom A” där – Alf Henrikssons smått geniala berättelse om två bokmalars äventyr när de gnager sig igenom första delen av ett stort uppslagsverk. Jag minns fortfarande känslan när jag nån gång vid kanske 11 års ålder sträckläst ut den vid ett besök hos mormor och morfar som hade den i sin bokhylla. Det enda jag önskade var att det skulle finnas en ”Vägen genom B” också. Och så vidare.  Tyvärr skrev inte Henriksson några ”uppföljare”. Men han skrev mycket annat, denne märklige, mångsidige och självlärde man vars bildning och kunskaper säkert överträffade även det absoluta flertalet av samtidens mest spränglärda akademiker. Så ja, boken ska få en hedersplats där och avsluta den lilla A-raden, där annars just nu två böcker av Paul Auster står. Den ena av dem är hans kanske mest kända: ”New York-trilogin”. Få böcker jag läst första gången i vuxen ålder har alstrat en sån stark känsla av magisk läsupplevelse som den. Annars är det nog dessvärre lite grann samma sak med böcker som med musik; Vi upplever dem som starkast och intensivast när vi är unga och ännu inte har nötts ner av vuxenlivets alla erfarenheter, besvikelser och måsten.


Helt kört tror jag dock inte att det är. Med ojämna mellanrum kan jag fortfarande fångas av musik, en bok eller en film nästan som förr.  För drygt sex år sen beslöt jag mig för att jag på en utlandssemester äntligen skulle ge mig i kast med Väinö Linnas trilogi om livet i den lilla byn Pentinkulma under nästan 70 år. Redan då hade mitt läsande tyvärr minskat kraftigt och ersatts av tid framför datorn istället. Men Linnas mäktiga krigsepos ”Okänd soldat” hade ju gripit mig starkt när jag läste den första gången nånstans runt de tjugo. Kanske fanns det en chans att jag skulle känna något liknande för ”Högt bland Saarijärvis moar” och de andra två böckerna. Och tänk! Nästan från första sidan sjönk jag bara ner och in i böckernas eget universum och blev fullständigt uppslukad. Faktum är att semestern delvis blev förstörd av att jag mest längtade till kvällarna då familjen skulle somna och jag skulle kunna lägga mig på soffan i den lilla semesterlägenheten och fortsätta läsa! På köpet lärde jag mig också mycket mer om vårt östra grannlands nutidshistoria och hur mycket mer konfliktfylld, grym och blodig den varit jämfört med här hos oss. Allt skildrat med inlevelse och från flera perspektiv och inte heller utan humor. Har det förresten någonsin skrivits någon riktigt stor litteratur som inte haft åtminstone små understråk av humor och irioni även då den behandlat väldigt allvarliga ämnen?


Nu står inte ”torpartrilogin” som den ibland kallas i min bokhylla, så därför är det väl lite fusk att lobba för den här. Men jag funderar på att försöka hitta den på något antikvariat och i så fall även läsa om den en tredje gång! Dessutom finns förstås förhoppningen att nån av mina söner en gång skall upptäcka den.  Tyvärr finns det ju idag så många fler enklare och snabbare sätt att förströ sig än att läsa tjocka böcker, särskilt såna som inte ens handlar om vampyrer eller seriemördare. Jag har dock ett visst hopp, åtminstone när det gäller den äldste som kan ligga och läsa till långt in på natten om man inte stoppar honom. Det skulle vara roligt i så fall och även skapa en känsla av kontinuitet och en länk till min egen pappa som med framgång satte åtskilliga bra böcker i händerna på mig från bokslukaråldern och framåt.


Med det här så inser jag att jag fyllt utrymmet för en bloggpost som det finns en teoretisk chans att någon ska orka läsa i sin helhet. I likhet med Alf Henriksson så hann jag visst inte längre än bokstaven A! Förhoppningsvis kommer det inspiration för åtminstone några till etapper på vägen genom alfabetet så småningom. Till dess önskar jag dig ett fortsatt, gott år 2013 – som min syster påpekade häromdagen det första sedan 1987 med 4 unika siffror i sig!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Henrik - Måndag 19 juli 19:21

Laura och hennes vän skulle grilla den där eftermiddagen i Bogotá, sommaren 2013. De tog sig till en mataffär för att köpa revbensspjäll. När de kom fram till den manuella köttdisken såg Laura något som gjorde henne förvirrad. Bakom disken stod henne...

Av Henrik - Onsdag 26 maj 18:20

Jag är en många som intresserar mig för vad som händer i USA, inte minst efter den dramatik som varit vid och efter presidentvalet. Senaste åren har jag också lärt mig mer om hur landet styrs och hur makten är fördelad mellan president och kongress, ...

Av Henrik - Söndag 2 maj 23:30

Innehåll i denna post: - Har Sverige högst smittspridning i Europa? - De svenska dödstalen i jämförelse med andra länders - Flockimmunitet - blir det verklighet? - Arbetslivet efter pandemin -------------------------------------------------...

Av Henrik - Måndag 15 mars 00:06

Rädd för vaccinet? – så lurar din hjärna dig   Känns tanken på vaccinet mot Covid-19 obehaglig? Funderar du på riskerna du kan utsätta dig för?   Jag ska avslöja en sak. Jag tycker det känns lite obehagligt. Fast jag är 100% övertygad om...

Av Henrik - Söndag 21 feb 15:18

Just nu pågår en situation som också hotar framtiden för en av Sveriges tre krisande småpartier: Kristdemokraterna. Det handlar förstås om partiledaren Ebba Busch fastighetsköp och reaktionerna på hur hon hanterat det. För den som har dålig koll på d...

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se