Det blir ingen lång bloggpost idag. Vi har varit på utflykt en stor del av dagen och om en stund är det dags för en i vanlig ordning ganska sen söndagsmiddag. Det har varit en rätt aktiv helg med flytthjälp och igår kväll Oscarsteatern och sir Spamalot som går sista dagarna nu. En ganska tunn handling, men en på det hela taget rolig och underhållande musikal. Monty Python-humorn tycks märkligt tidlös; Ungarna garvar lika mycket åt Flying Circus som jag en gång själv gjorde för 30 år sen och redan då hade den ju ett antal år på nacken. Det är märkligt med humor, mycket är så tids- och trendbundet och verkar bara fånigt eller plumpt när det åldrats lite. Annat kan man se på och fortsätta skratta åt efter åtskilliga decennier. Jag vill gärna tro att det är grundkvaliteten som avgör, att det är det talangen och det gedigna hantverket som gör det möjligt att skratta åt Chaplin och Bröderna Marx. Men helt säker är jag inte. Hasseåtage är väl fortfarande de främsta inom svensk komik om nån frågar mig. Men inte sjutton håller alla deras filmer och revyer idag. Det handlar inte bara om tids- och personbundna skämt; Vissa saker har helt enkelt inte åldrats med behag. Annat lever dock vidare i högönskelig välmåga. Jag såg om Släpp fångarne loss det är vår för något år sen ihop med barnen som till min förvåning verkligen gillade den. Själv tyckte jag fortfarande om den också. Något mästerverk är den väl inte, men en välgjord och varm komedi med riktigt god känsla både för situationskomik och replikskiften.

Vår är det förvisso, men om fångarna borde släppas loss är väl mer tveksamt. Det 70-tal då Släpp fångarne loss... gjordes var en tid då många ville tro på att en human kriminalvårdspolitik med allt kortare frihetsberövande och allt mindre av "straff" skulle bidra till att rehabilitera människor och minska mängden återfallsförbrytare radikalt. Det visade sig ju tyvärr inte riktigt stämma med verkligheten. Dessutom fanns det en tendens att glömma bort att de flesta brott genererar ett eller flera brottsoffer; Som jag ser det rådde ett ganska ensidigt förövarperspektiv alldeles för länge i den svenska kriminalvårdspolitiken. Allt handlade om att rehabilitera den stackars brottslingen som i huvudsak var ett offer för negativa, sociala faktorer. Brottsoffren kunde i värsta fall närmast vara ett irritationsmoment som med sina krav på rättvisa och upprättelse stod i vägen för den dömdes väg tillbaka in i samhället.

Sen svängde pendeln som den alltid gör. Småbrottslingarna kom fortfarande ganska lindrigt undan, men knarklangare och grova våldsbrottslingar sågs inte längre i första hand som offer för olyckliga omständigheter. Straffen skärptes och på 90-talet lades praxisen för livstidsstraff i Sverige om. Nu kom plötsligt inte folk ut igen regelmässigt efter 7-8 år. Idag måste man sitta av minst 12 år innan man kommer ut och åtskilliga har redan suttit betydligt längre än så. Fortfarande finns krafter i samhället som är motståndare till livstidsstraffet. Det som brukar anföras är att det är inhumant och att människor måste ha någonting att se fram emot. I mina ögon är dessa argument på gränsen till nonsens. Människor döms inte till livstid för småbrott. Det handlar undantagslöst om personer som själva gjort sig skyldiga till gärningar som är grovt inhumana och så gott som alltid om personer som åtminstone under vissa förutsättningar kan vara väldigt farliga. Det är inte rimligt att ett samhälle avhänder sig möjligheten att hålla sådana personer inspärrade så länge det behövs. Naturligtvis känns det nära till hands att ta upp Anders Behring Breivik här igen. Anta att han varit svensk istället och skjutit ihjäl 69 människor ute på Bommersvik. Skulle vi vilja stå inför alternativen att döma honom till 21 års fängelse (den norska gränsen om jag förstått saken rätt) och därmed tvingas släppa honom efter 14, eller att meddela en tveksam dom om psykiatrisk vård och därmed i praktiken fria en otäck massmördare från moraliskt ansvar för sina egna handlingar? Hur många tycker att "stackars" John Ausonius har suttit för länge för sina dåd som "lasermannen"? Borde polismördarna Arklöv och Ohlsson inte snart få röra sig fritt ute i samhället igen?

För mig är denna skyddsaspekt den viktigaste när det gäller att ha stränga straff för våldsbrott. Jag tror tyvärr varken mycket på allmänpreventiva effekter eller att den typ av gärningsmän det oftast är fråga om på allvar ångrar sina brott och blir snälla och laglydiga som en följd av straffet. Men samhället kan skyddas från dem och de anhöriga till offren kan slippa den enorma press jag har förstått att det oftast innebär att veta att gärningsmannen som dödade en älskad make, son eller dotter rör sig fritt ute i samhället. När människors intressen och behov oundvikligen måste vägas mot varandra så väger dessa saker tyngre för mig än att mördare och terrorister ska få känna eller åtminstone drömma om att få andas frihetens luft snart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska vi eller ska vi inte förbjuda bränning och annat vanhelgande av religiösa symboler? Var drar vi gränsen i så fall för vilka symboler som ska skyddas och var gränsen går för när något ska räknas som vanhelgande?   Sverige har diskuterat det hä...

År 2018 ger författaren, poddaren, programledaren, nöjesjournalisten m.m. Alex Schulman ut romanen ”Bränn alla mina brev”. Boken blir en enorm succé och filmatiseras bara några år senare. Boken handlar om Schulmans morföräldrar: Den på si...

Natten mot den 24 februari 2022. Rysslands president, Vladimir Putin, ger den slutliga ordern. Mängder av ryska militärfordon korsar gränsen mot Ukraina på ett antal olika platser. Robotar skjuts mot flera platser. Framryckande artilleri börjar skjut...

Har vi alla i grunden likadana känslor? Upplever vi glädje, sorg, skam, avundsjuka, stolthet, ilska på samma vis, oberoende på varifrån vi kommer och vilken kulturell kontext som omger oss?   I populärkulturen har svaret på den frågan länge varit...

Välkommen till bloggen Jonesiskts eftervalsanalys. Här hittar du en hel del intressanta uppgifter om hur det röstades i det här valet och jämförelser med tidigare val. Det första avsnittet bygger i huvudsak på SVT:s vallokalundersökning (VALU 2022). ...