jonesiskt

Direktlänk till inlägg 23 mars 2012

Terrorns mekanismer

Av Henrik - 23 mars 2012 21:16

Det är fredagskväll och pubbesök och mellanstadiediscon har gett mig ett litet tidshål att författa en bloggpost på. Den har legat och liksom grott till sig i mitt medvetande på lediga stunder de senaste två dagarna. Tanken har varit att det ska handla om händelserna i Toulouse. Men när jag nu sitter här vid tangentbordet så upptäcker jag att jag inte längre vet om jag vill. Ämnet är deprimerande och frågan är vad man egentligen kan dra för slutsatser av det. Ännu en extremist har agerat ut sin inre frustration och gjort en logisk omsättning av sina hatfyllda tankar till handling. Han var inte den förste och han kommer inte att bli den siste. Sju människor dog, tre av dem barn vars enda brott bestod i att de var judar. Hur är en människa funtad som kan gå fram och skjuta på nära håll mot små barn? Det går inte att förstå. Är det någon mening att ens försöka förstå?


Låt mig innan jag går vidare säga att min egen moraliska ståndpunkt är klar här. Att jag skriver att sju människor dog är ett uttryck för den. Jag betraktar inte Mohammed Merah som människa annat än i rent fysisk och genetisk bemärkelse. Genom sina dåd, särskilt morden på barnen, valde han att fjärma sig från allting som man rimligen kan betrakta som mänskligt. För mig är han inget annat än en hög med skit och om det hade varit praktiskt möjligt så hade jag förordat bränning av kroppen och spridande av askan på en sophög. Jag skiter fullständigt i om han kände sig diskriminerad, hade en frånvarande pappa eller trodde sig agera för ett högre, gott syfte. Det finns inte större skäl att försvara eller ”förstå” honom än det finns skäl att förstå Heinrich Himmler, Pol Pot eller Ratko Mladic.


Frågan är om det finns rimliga skäl att försöka förstå det hela på ett mer intellektuellt plan. Det är en berättigad undran, men man måste också vara medveten om att man mycket lätt kan hamna på ett moraliskt gungfly. Människor som hyser likartade åsikter eller åtminstone viss sympati för den ”sak” som terrorister säger sig slåss för fastnar ofta i resonemang med kontentan att handlingen som sådan visserligen var oförsvarlig, men att man måste förstå den frustration och ilska de kände inför den palestinska ockupationen/de ondskefulla kapitalisterna/det imperialistiska förtrycket etc etc etc. Och om man bara undanröjde dessa orättvisor så skulle också terrorhandlingarna försvinna. Samma människor brukar dock inte vilja ta folk som bränner flyktingförläggningar i försvar, än mindre ännu mer extrema vansinnesdåd som Anders Behring Breiviks. För här hävdar de plötsligt att det inte finns någon objektiv orättvisesak som driver terroristen. Men hur går det ihop med idén att terrorhandlingar föds ur förtryck och orättvisor?


Sanningen är att om man bara förmår lägga alla sina personliga preferenser åt sidan så ser man att det i grunden är samma mekanismer som driver alla människor som sysslar med terrorhandlingar. Det handlar om en upplevd orättvisa. Eller snarare: Det handlar om en känsla av personlig kränkning och frustration som ageras ut med våld. Alla människor som deltar i terrorhandlingar är inte stöpta i samma form, så självklart finns det individuella skillnader. En av människans många problem är vår förmåga att bli så besatta av en idé att den skymmer sikten för nästan allt annat. För rätt (eller ”fel” beroende på hur man ser saken) person kan det leda till en känsla av att allting är tillåtet för att förverkliga idén. Den sortens terrorister som likt Merah och Breivik agerar ensamma (av allt att döma) är dock snarare i högre grad drivna av mer personligt grundade motiv. Med risk för att låta väldigt freudiansk – ett tankesystem som jag egentligen är djupt skeptisk till – så tror jag att mycket kan förklaras av en slags projektion av egna misslyckanden och frustrationer på en inbillad ”fiende”.  Tittar man istället på en sån som Usama bin Ladin så tror jag mer att det handlar om den andre sorten – människan som tror på Idén med stort I, så till den milda grad att allting annat försvinner ur kikarsiktet.


Vare sig Idéer eller projicerad frustration och hat måste uppenbarligen ha en objektiv komponent för att leda till blinda våldshandlingar mot andra. Om det faktiskt ändå råkar vara så (enligt vår egen, personliga uppfattning) så bör vi inte göra misstaget att tro att terroristen egentligen, under andra och enligt oss själva bättre förhållanden hade varit en lycklig bonde, affärsman eller programmerare som levt ett fredligt och harmoniskt liv i Utopia. Breivik hade kunnat hitta en inbillad Fiende att rikta in sig mot. Merah hade inte nödvändigtvis varit lycklig i en helt muslimsk värld. Finns inga stora skillnader så kan man alltid bli dödsfiender kring små. Se bara på hur politiska rörelser i på yttersta höger- och vänsterkanterna tenderar att falla sönder i interna konflikter och bråk.


Jag vill ändå sluta posten i en lite mer optimistisk ton och jag gör det genom att hänvisa till Stephen Pinkers nya bok som Johan Norberg – alltid läsvärd – har tagit till utgångspunkt för en av sina senaste kolumner: http://www.metro.se/kolumner/att-inte-morda-och-tortera-nytt-for-manniskan/EVHlcn!VhJJ2muVZdVJ6/


Våldet minskar i dagens samhälle. Vi lever faktiskt i den fredligaste av epoker i människans kända historia. Mohammed Merahs och Anders Breivikar är inte längre typiska representanter för unga och aggressiva män. De är anomalier. Vi reagerar så starkt på deras våld, just för att våldet ändå har blivit så mycket ovanligare i vårt samhälle idag. Jag är realist. Människan är formad av sin evolutionära bakgrund. Vi är sociala däggdjur som kämpar om rangordningen i hierarkin i de grupper vi lever i. Vi har i oss att försvara vårt revir mot främmande grupper. Vi har en kapacitet till våld som varit nödvändig för vår överlevnad, men som dessvärre kan aktiveras i helt fel sammanhang och till enbart skada för oss själva och andra. Det kommer nog alltid att finnas människor i samhällets marginal som tar till våld av olika skäl. Men det finns alla möjligheter att våldet och därmed otryggheten i samhället kommer att fortsätta minska. Låt oss vara tacksamma för det idag.   

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Henrik - 31 juli 2023 09:00


Ska vi eller ska vi inte förbjuda bränning och annat vanhelgande av religiösa symboler? Var drar vi gränsen i så fall för vilka symboler som ska skyddas och var gränsen går för när något ska räknas som vanhelgande?   Sverige har diskuterat det hä...

Av Henrik - 4 april 2023 23:15

År 2018 ger författaren, poddaren, programledaren, nöjesjournalisten m.m. Alex Schulman ut romanen ”Bränn alla mina brev”. Boken blir en enorm succé och filmatiseras bara några år senare. Boken handlar om Schulmans morföräldrar: Den på si...

Av Henrik - 24 februari 2023 09:35

Natten mot den 24 februari 2022. Rysslands president, Vladimir Putin, ger den slutliga ordern. Mängder av ryska militärfordon korsar gränsen mot Ukraina på ett antal olika platser. Robotar skjuts mot flera platser. Framryckande artilleri börjar skjut...

Av Henrik - 30 december 2022 16:46

Har vi alla i grunden likadana känslor? Upplever vi glädje, sorg, skam, avundsjuka, stolthet, ilska på samma vis, oberoende på varifrån vi kommer och vilken kulturell kontext som omger oss?   I populärkulturen har svaret på den frågan länge varit...

Av Henrik - 19 september 2022 21:28

Välkommen till bloggen Jonesiskts eftervalsanalys. Här hittar du en hel del intressanta uppgifter om hur det röstades i det här valet och jämförelser med tidigare val. Det första avsnittet bygger i huvudsak på SVT:s vallokalundersökning (VALU 2022). ...

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards