jonesiskt

Alla inlägg den 18 mars 2012

Av Henrik - 18 mars 2012 20:52

Om jag lyfter blicken en liten bit ovanför datorskärmen så ser jag en välbekant syn: Min bokhylla. Eller snarare så ser jag tre av mina totalt fyra bokhyllor. Själva hyllorna är det inget särskilt med. Det är alldeles vanliga Billy från IKEA i björkfaner. Bara här i Vällingby där det enligt Ratsit bor 23755 människor som är 16 år eller äldre, finns det säkert hundratals. Äldst av oss allihop är en Anna Adele Krus, född år 1910. Har hon bokhyllor i sitt rum på äldreboendet som jag vet ligger på den adress där hon är skriven? Hur är det med de totalt 11 Sven Anderssönerna i åldrar från 16 till 84? Vilka av dem läser överhuvudtaget böcker? Lustigt nog så gjorde Statistiska Centralbyrån år 2005 en uppföljande undersökning på just läsvanorna hos män mellan 16 och 84 års ålder. Den kom fram till att 31% av oss aldrig läser böcker. Färre än 30% läste varje vecka. Statistiskt sett så borde alltså 3 eller 4 av Sven Anderssönerna vara bokhylleslösa. Åtminstone om man inte tar med eventuella bokläsande fruar eller sambor i beräkningen. Kvinnor är betydligt mindre illitterata. Nästan hälften läser varje vecka och bara 15% läser aldrig.


Jag blir alltid en aning besviken när jag kommer hem till någon som inte har några bokhyllor. Bokhyllor säger en hel del om människor och jag är alltid nyfiken på att se vad folk kan tänkas ha för läsvanor och eventuell litterär smak. Så fort jag vågar – vilket är lite beroende på var bokhyllorna är placerade i hemmet – brukar jag därför gå fram till dem och studera innehållet. Är det skönlitteratur? Facklitteratur? Deckare? Tantsnusk? Nobelpristagare? Är det bokklubbsböcker (mindre uppenbart numer, men som barn lärde jag mig snabbt att identfiera hyllor fyllda med Bra Böckers böcker)? Tyder hyllan på ett aktivt läsande, något man bl.a ser på att där finns både gamla och nya böcker av varierande utseende och papperskvalitet. Eller är den mer av en möbel med vackra skinnband och fina omslag i olika färger? Och naturligtvis: Hur många är hyllorna och böckerna i dem? Man kan också fundera lite över placeringen. Intar de en hedersplats i vardagsrummet, eller är de förvisade till hall och sovrum? Det där sista är dock kanske inte någon jättesäker indikator på vilken roll böckerna spelar i någons liv. Jag hade själv bokhyllorna i hallen i min förra lägenhet och nu står nästan två tredjedelar av dem här i den lilla arbetshörnan i köket. Det har varit helt nödvändigt av utrymmesskäl. Om folk som bor mer spatiöst har valt att helt förvisa sina bokhyllor till mer anonyma platser än vardagsrummet, så tror jag dock att det kan säga en del om hur de ser på böcker.


 


Jag minns också bokhyllor. Särskilt starka är kanske minnena av farmor och farfars böcker. De fanns på flera ställen i huset, men det ojämförligt största antalet var i ”biblioteket”. Trots att tjugo år nu gått sen det hemmet skingrades, så ser jag det tydligt framför mig för min inre syn. Det var ett rektangulärt, ganska långsmalt rum vars båda runt 8-9 meter långa långsidor täcktes av jättelika bokhyllor nästan hela vägen fram till fönstret. Hela vägen upp till taket gick de och de bågnade av böcker från två stora bokläsares långa liv. Där satt jag ofta, inte sällan direkt på golvet på den röda heltäckningsmattan, och bläddrade och läste. Ibland ensam, ibland medan farfar satt i sin fåtölj och tittade på TV. Farmor däremot, hittade man sällan i biblioteket. Hennes läshörna var istället i skinnsoffan nere i vardagsrummet. Där satt hon och läste allting från deckare och tantsnusk till de stora klassikerna, historiska verk och den senaste nobelpristagaren. Farfar läste också romaner, men ännu mer facklitteratur. Alltid hittade han något nytt som fångade hans intresse och som man kunde diskutera med honom när man var på besök. När han dog sin välsignade död; 82 år gammal i sin fåtölj utan föregående sjukdom eller smärtor, så hittade vi i hans rum flera böcker om Romer som han lånat på biblioteket. Just detta folk och deras historia kan jag inte minnas att vi nånsin hade talat om. Som jag redan skrivit om så var det svårt att skingra och förstöra allt detta, även om även jag svor lite åt att farfar hade spikat fast de eländiga bokhyllorna i väggen med jättelika spikar.


Min egen bokhylla då? Ja den rymmer vid det här laget liksom avlagringar av nästan 35 års läsande av vuxenböcker (en mindre del av mina barnböcker står och samlar damm inne i mina barns rum). Det är en ganska vildsint blandning av svenskt och utländskt, av kvalitetsromaner och… ja, mindre seriösa böcker. Några har jag skam till sägandes aldrig orkat igenom, men har ändå svårt att slänga. Andra har jag läst om ett otal gånger. Som Büchheims ”Ubåt”, en julklapp från julen 81 om jag minns rätt. Den intensiva, klaustrofobiska känslan ombord på båten och rädslan och skräcken när de utsätts för sjunkbombsanfall från allierade jagare och flygplan gör den till en av de absolut bästa krigsromaner jag läst. Eller Jersilds ”En levande själ” om hjärnan med det bortskjutna minnet som ligger där i sin glasskål med näringslösning och försöker skapa någon slags sammanhang i sin förvirrade tillvaro. Eller Rutherfurds ”London” – bokhyllans senaste tillskott som ligger och väntar på at jag ska bli klar med den roman och den fackbok jag just nu läser parallellt. 1299 sidor på engelska, kommer jag verkligen att orka med det? Hur det nu än blir med det, så lär den få stanna i bokhyllan. För jag har som sagt svårt att slänga böcker. Egentligen inser jag att det vore mer rationellt att låna allt man ville läsa på bibblan, eller sälja och byta de böcker man redan läst. Böcker är stora, tunga och utrymmeskrävande. Varje gång jag flyttar och fyller alla dessa tunga lådor med dem, så undrar jag vad jag håller på med. Men utan mina bokhyllor så skulle jag känna mig ofullständig på något vis. Det trots att jag har haft en lång svacka på läsningsfronten och under flera år bara orkat med några få om året och istället mest suttit vid datorn på min fritid. Men nu är jag back i bokbusinessen igen.


Hur kommer det att bli i framtiden med bokhyllor? Få saker varar för evigt och mycket talar väl för att i kommande generationer så kommer inte bokhyllan att få den centrala plats den ändå haft i så många hem. Kanske kommer den inte att finnas alls. Läsplattor, talböcker och andra medier och former vi ännu inte sett idag kan konkurrera ut pappersboken helt. Det vore både synd och sorgligt tycker jag, men kanske beror den känslan mest på att jag är ett barn av min tid. Det viktiga är väl trots allt ändå att vi fortsätter att läsa. Att låta vår fantasi upptäcka nya världar. Att lära oss nya saker och få nya infallsvinklar på världen omkring oss. Bokhyllor är inte mål, bara medel för att kunna uppnå det. Mina egna kommer dock att få följa med mig till slutstationen. Även om jag också kanske skaffar mig en läsplatta någon dag!


 

Tidigare månad - Senare månad

Presentation


En lätt medelålders mans funderingar om Livet, universum och allting

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards